Om ni vill läsa alla USA-inläggen så kan ni klicka på USA 2011 bland kategorierna. Price Canyon är ranchen som vi bodde på i två nätter.

Kvart i sju på morgonen var jag ivrig, ombytt och klar och redo att börja dagen. Klockan sju tog vi in hästarna som vi skulle rida, borstade och sadlade dem färdigt. Sen gick vi in och åt en underbar frukost (ja, alltså heeelt underbar!)

Vi fick välja mellan att följa med på en vanlig ridtur eller på en cattle drive, då man flyttar boskapen. Eftersom jag alltid har velat testa det, så blev det cattle drive. M hängde också på. Och jag är SÅ glad att vi gjorde det. Det var så otroligt roligt och jag vill bara göra det igen och igen!

Först skulle vi flytta några boskap nära gården till en annan hage och när det var klart red vi iväg till en jättestor slätt.

Det tog ganska lång tid att få ihop alla djuren på slätten, men när det var gjort började vi att driva dem in mot skogen som ni ser på bilden. Den här kalven var så himla gullig. När jag skulle flytta på dem så började den att dia, och trots att mamman började att gå så gav den sig inte! Till en början gick den jämsides med mamman fast baklänges så att den kunde äta samtidigt, men när det blev för svårt så försökte den att komma åt bakifrån som på bilden, haha. Det är M som har fotat från Big Red, som hans häst hette.

När vi kom fram till skogen så började det verkligt svåra med driven, då det var en hel del träd ivägen. Och kossorna är ju så mycket mindre och kunde ju ta sig fram lite lättare. Men oj, vad vi dök in där mellan grenar och snår. Ibland hängde jag liksom på sidan på min häst, för att inte få grenar i huvudet, men att ändå kunna hänga efter nån ko som försökte bryta sig ur.

Vid ett tillfälle när vi går där och ”driver” så ser jag en kossa som bara tvärvänder och sticker ut på slätten igen. Så jag vände Tinto och satte kurs mot kossan. Tinto fattade DIREKT och satte av i galopp och det var liksom bara för mig att hänga på ;) När vi kom fram till kossan tvärstannade Tinto och började att driva den genom att liksom kasta sig från sida till sida för att få kossan i rätt riktning. Alltså det var sååå jävla häftigt att få sitta på en häst som verkligen har det där i blodet och som KAN det där. Jag visade bara honom vilken kossa vi skulle ”ta” och så gjorde han i princip resten. Gosh, vilken upplevelse. Jag njöt varje sekund!

Efter ett vi fått in den där utbrytaren i skogen igen så gjorde den ett nytt utfall ut på slätten och vi fick göra om samma procedur. De andra var ju lång inne i skogen, så vi fick jobba på där själva.

Och att driva kossorna inne i skogen var ingen lätt match. Särskilt inte för mig som var på kanten. Jag var ju liksom tvungen att se till att de inte bröt ut för långt åt sidan heller. Pheew! Alltså det var riktigt svettigt, kul och vi höll ett bra tempo där på slutet. Önskar att jag hade haft en kamera på min hjälm så att jag hade kunnat visa er allting :) Efter ungefär fyra timmar så var vi färdiga och red hemåt.

Cattle driven var lätt den enskilt bästa upplevelsen  för mig på hela resan. Att få riktigt jobba som en cowboy med en häst som visste vad han gjorde, att få tänka, planera, svettas och ha kul. Ah, det var grymt :)

Framme på ranchen tränsade vi av hästarna, lossade sadelgjorden och gick in för att äta lunch.

Förutom att rummen var helt underbara, så var maten helt perfekt. Riktigt välgjord och supergott! För att inte tala om alla som jobbade där som var helt underbara människor hela högen. Såå trevliga!

Efter lunchen kunde vi sitta på verandan och ta det lugnt ett tag innan nästa ridpass. M’s jeans gick sönder i driven när han drev kossor genom skogen. Tough, just like a real cowboy ;)

En himla söt filur som bodde på gården.

Innan vi gav oss ut på nästa ridtur gjorde vi ett litet pit stop vid vattenhålet.

Härligt

Efter en ganska tuff förmiddag var vi ganska trötta, så det var en lugn eftermiddagstur upp på ett berg. På väg tillbaka red vi genom en tät skog när vi plötsligt hör ett konstigt ljud uppifrån ett träd som vi står vid. Alltså jag var HELT SÄKER på att det var en björnunge i trädet. HELT säker! Och ni kanske vet hur rädd jag är för björnar.. Goosh! Mitt hjärta stannade nog där för ett tag. Det finns ju dessutom massor med svartbjörnar där i skogen. Som tur var, så var det bara två träd som stod och gned sig mot varandra. Men ljudet alltså.. så konstigt. (Och SÅ likt ett björnläte).

När vi kom hem igen hade vi varit ute i sadeln i sammanlagt sju timmar. Det kändes i rumpan, kan jag säga :)

Så himla nöjd med min Tinto. Fina fina killen!

Danska Heidi och Cowboy Carl (där snackar vi riktig cowboy!)

Gårdsutsmyckning.

Efter den sista ridturen åt vi middag och sen fick jag och M sitta och leta hotellrum inför kommande natt mellan Price Canyon och San Antonio. Lite drygt. Och bäst täckning fick man utomhus, men jag vågade inte sitta där då jag var för rädd för björnen :) Den brukade komma ner mot gården och gå igenom soporna och det var inte långt därifrån. Lite senare hörde vi hur hundarna sprang iväg dit och skällde…

Men vilken toppendag vi hade! Och att jag äntligen fick vara en cowgirl på riktigt. Ååh, det var verkligen en dröm som kom i uppfyllelse :)

Austin. Blått. Kärlek. Guld.

Köpte den här fina smyckeshållaren i USA. Den är från Urban Outfitters, så den kanske finns i Sverige också. Jag blev bara så himla kär i den så ett köp var ju ett måste! Sen älskar jag örhängen och att få ha dem framme i en fin hållare är ju perfekt :)

Dessa gitarrer köpte jag i Austin (som jag ska skriva om snart). Jag gillade dem och de får påminna mig om en trevlig stad :)

Och på en annan butik i Austin hittade jag så sjukt billiga smycken. Ringar för under 30:- som var såå fina. Den blå, turkosa, svarta och den med vita pärlor köpte jag där. Love them!

Jag hade verkligen kunnat shoppa hur mycket som helst i USA, förutom det faktum att jag inte KUNDE shoppa hur mycket som helst eftersom min ekonomi och väska satte gränserna. Grrr!

Nu är ju klockan bara kvart i ett och jag känner mig faktiskt lite trött. Yeay! Kanske kan vi vända tillbaka dygnet nu då.. Vi håller tummarna för det, natti natt

På väg. Här snackar vi mitt i ingenstans

När vi kom dit var det lunchdags, så vi satte oss ner tillsammans med  de andra gästerna och åt av den jättegoda maten. Sen fick jag låna mig ett par boots och så var det dags för första ridpasset.

En något övertänd Linnéa i filmen, haha. Men visst förstår ni varför jag älskade rummet? Så jäkla fint och charmigt :)

En ganska glad cowgirl :) Det blåste dock väldigt mycket så jag fick knyta hatten jäääättehårt

Lovely!

Tillbaka på stallplanen efter ridturen. Första ridturen var en s.k. ”orientation ride” där de liksom vill kolla hur mycket vi kan rida och sådär. Det var jag, M, en fransyska och ett tyskt par som hängde med Jan, en av dem som jobbar där. Allt gick jättebra förutom när jag, fransyskan och tysken galopperade över äng och tyskens häst snubblade över en grästuva och föll omkull. Världens otur alltså! Hästen blev halt och vi var tvungna att avbryta ritten och leda tillbaka honom. Tysken klarade sig ganska bra, men fick en sträckning i nån muskel i benet som gjorde att han inte kunde rida dagen efter. Så himla tråkigt.

Det här är min fina Tinto. Han var verkligen en toppenhäst och jag hade honom alla dagar som vi var där.

Huslängan. Där jag står är kontoret, i mitten är ”vardagsrummet/matsalen” där vi åt alla måltider. Där fanns också soffor och ett biljardbord. Längst ner är alla rummen.

Verandamys med gårdens björnvakter.

Tuesday

Joe var en riktig cowboy som jobbade med hästarna och boskapen på gården.

Det var såå underbart att äntligen vara där!

Vi såg sådana här skyltar när vi körde runt i Californien. Vi förstod att det var någon galning, men kanske inte att han var såhär knäpp.

Han har ingen plan B för han är så säker på sin sak. Det är nästan så att jag vill flyga tillbaka dit och vara där när han vaknar upp den 22:a bara för att se hans min… Blir han lättad eller bedrövad över att det inte blev som han förutspådde?

Pinuppan från Far far hill

Tänkte bara skriva in och säga att vi är hemma nu. Efter 24h på resande fot, så är det verkligen skönt att landa hemma i norrbotten. Härliga, vackra norrbotten! Här är skogarna gröna och luften frisk. Och vilken vacker stad vi har, inser man när man har varit borta ett tag och får köra över bergnäsbron och se allt det vackra vattnet som omger oss. Borta (mycket) bra, men det är alltid skönt att komma hem.

Och fina fina Signe som ligger här bredvid mig nu. Hon är så jäkla söt min tjej, så jag kan inte sluta titta på henne! ♥

Från Grand Canyon & San Fransisco. De söta ramarna från MaybeMej

Mamma och pappa kom och hämtade oss på flygplatsen (och hade med sig Signe såklart) och sedan for vi hem till oss och fikade och pratade om resan tillsammans med M’s föräldrar. Efter det har vi slängt in all vår packning i frysen i väntan på en ledig tid i tvättstugan. De där jävla krypen ska då fan inte på bosätta sig hos oss på Drömvägen! :) Jag tror dock verkligen inte att vi har fått med oss något, för vi har varit så jäkla noga hela tiden, men vi är inte så sugna på att ta den pyttelilla chansen ändå…

Nä hörrni, om man skulle ta oss sova nu då? Klockan är ju trots allt morgon för mig nu och det har ju inte varit så mycket sömn i natt…

Nu sitter vi på flygplatsen i Austin, och jag hittade lite trådlöst nätverk :) Perfekt! Så då bjuder jag på Tucson. Fast det var sannerligen inte så mycket att bjuda på. Vi var mest där för att sova och dagen som vi hade där spenderade vi på Walmart och i shoppingcenter.

Första kvällen när vi kom dit fick vi ett jättebra intryck av vårt hotell. Han som jobbade där var supertrevlig och vi pratade lite. Han hade bott i afrika (minns inte landet) och festat på den svenska radiobåten som flydde sverige och kom dit. (typ något sådant, kan inte hela historien). So long, allting bra. Dessutom tog det ungefär fem minuter efter att vi kom dit som vi blev inbjudna på ett pool party av ett amerikanskt fotbollslag från Washington. Frestande, men vi gick aldrig.

MEN!

När vi skulle gå och sova, och M låg i sängen och skrev resedagbok, så ser han plötsligt ett djur. Ett litet djur, ett fult djur. Alarmklockan i mitt huvud ringer direkt; bedbugs. Och så hittade vi ett till och jag googlar upp det. Och ja. Det var bedbugs. Här sprider sig paniken och det börjar klia överallt. Vi blev skitnojiga över att de skulle vara på oss och i vår packning. Huuuuu. Vi får byta rum och går igenom våra grejer. Jag river upp hela den nya sängen och letar efter spår, men hittar ingenting. Vi somnar till slut i vår nya säng men jag sover dåligt och drömmer om små kryp hela natten. Usch!

Detta var helt klart vårt sämsta ögonblick på resan, och kanske en av de tråkigaste städerna. Vi åt dock god sushi och fick shoppa lite, så det var ju bra :)

Staden var så tråkig att jag inte fotade något. Två bilder och en film är allt ni får. Varsågoda!

Hotellet. Very american, eller hur?

En kille som ser väldigt brun ut (det är vi inte) och god sushi. Mums mums

Tinto & jag

Hallå där!

Nu sitter jag på hotellrummet. Alla väskorna är packade och vi ska gå ut till bilen nu och köra iväg till flygplatsen. Tänkte bara slänga in en liten hejdå amerika-rad här innan vi åker.

På tisdag kväll vid niotiden så är vi framme i Luleå. Hoppas att jag klarar av att sova mycket på planet så att det går fort och jag snart får vara hemma med min lilla tjej och träffa familjen igen.

När jag kommer hem till Sverige fortsätter jag med uppdateringarna, så att ni får se hur vi hade de resten av resan. Nästa stad på listan är Tucson och efter det: ranchen! :)

Lev och må, puss & kram!

Efter att vi lämnat Grand Canyon hade vi en ganska bra bit att köra innan vi skulle komma fram till ranchen längst nere i Arizona vid den mexikanska gränsen, så vi stannade i två städer längs vägen.

Första stoppet var Phoenix, där vi hamnade på ett jättefint hotell. Vi kom fram sent på eftermiddagen och satte oss vid poolen och njöt av eftermiddagssolen, sedan tog vi den klassiska semester-tuppisen innan vi gick ut för att äta middag. När vi kom hem satte vi oss uppe på hotellets takterass och hade det mysigt. Och somnade. Ja, ni hör ju vad livet är jobbigt och med mycket att göra ;)

Dagen efter kikade vi förbi Scottsdale, en grannstad till Phoenix (men som känns som en stadsdel/förort) där det blev lite shopping i deras stora shoppingcenter. Vi gick även förbi ”old town” där M köpte sig ett par cowboy-boots och vi åt lunch på en rosa restaurang samt bekantade oss med en sjungande cowboy. Det kändes väldigt Arizona och ”western” :)

Arizona!

Kvällsmys på hotellets takterass

En sjungande cowboy mitt i stan.

En restaurang helt i min smak…

En liten del av old town

Phoenix var en konstig stad utan någon egentlig stadskärna, kändes det som. Vi fick aldrig riktigt något grepp. Längst vägarna är det massor av affärer och restauranger men man kommer som aldrig till en riktig stadskärna. Aaaah, och utan det där greppet sa vi hejdå och drog vidare. Mot Tucson! Wiiieee-haa!

Just nu befinner vi oss i Austin, som är en grymt fin stad och tillika vår sista anhalt. På måndag börjar vi resan hemåt och det känns trist att resan är slut, men det ska också bli fint att få komma hem med en sådan här häftig upplevelse i baggaget. Och så längtar jag ju massor efter min gumma!

Efter Vegas for vi i alla fall till Grand Canyon. Det finns visst två olika områden som man brukar åka till och vi styrde mot ”the south rim”. Vi kom fram någon timme innan solen började gå ner, så vi hann gå runt och titta ett tag innan vi satte oss ner för att ta del av solnedgången över Grand Canyon.

Det är väldigt svårt att ta till sig, vad det är man ser, när man är där. Allt är bara så stort och mäktigt och det är svårt att avgöra om det gröna där nere är en skog eller en buske. Man blir som snurrig :) Men häftig är det! Vi är väldigt glada att vi åkte förbi här för Grand Canyon vill man ju som ändå se :)

Vi bodde på Yavapai Lodge inne i naturreservatet, och andra dagen tog vi en buss bort till en annan del av kanjonen (ja, det låter skitfult men det är visst så man säger) och tittade där. Därifrån kunde man se Colorado River som är det som ligger bakom detta jättehål i marken :)

Det är liksom ingen idé att visa några bilder som ger GC rättvisa, men här kommer i alla fall några.

Jag hade tänkt berätta och visa lite från Las Vegas för er, men så kom jag på att ”det som händer i Vegas, stannar i Vegas”, så tyvärr! Ni blir utan!

Eller så inte ;)

Vegas är nog den konstigaste staden jag har varit i. För det första så kör man mitt i öknen, när helt plötsligt höghus, blinkande neonskyltar och jättestora hotellkomplex dyker upp. Att man bygger upp en stad sådär mitt i öknen är ju, bara det, jättekonstigt.

Och om jag vidare ska beskriva Vegas med ett ord så är det ”för mycket” (okej, det var två ord men i Vegas går man alltid över gränsen). Där finns det liksom ingen hejd. Vill man bygga en restaurang som har formen av Eiffeltornet, så gör man det. Och vill man ha alla servitriser med världens största bröst, så har man det. Och vill man ha en trollerishow med tigrar, så har man det. Det finns liksom ingen slut.

När man går längs efter gatorna i Vegas så är det mycket som pockar på din uppmärksamhet. Det blinkar här och det blinkar där och inne i alla stora hotell kryllar det av spelmaskiner som låter och blinkar och tanter sitter vid enarmade banditen och kedjeröker och männen spelar roulette.

Nåja, nog om det. Här får ni bilder!

Ingenting, ingenting, ingentig och sen Vegas.

Vårt hotell ”Flamingo”. Det här är fotat från hotellrummet och det ni ser på andra sidan är också hotellet. Det var format som en hästsko så ni kanske förstår hur stort det var…

Första kvällen gick vi till Ceasars Palace och åt middag. Så här kunde det se ut inne i hotellet.

Där fanns det också en liten fjärilsträdgård

Sen kollade vi in fontänshowen vid bellagio. Det var himla romantiskt och mysigt faktiskt :)

Och sen gick vi helt plötsligt in i ett Cops-avsnitt, haha. Så sjukt!

Har man ett hotell som heter Flamingo så måste man såklart ha några flamingos i hotellträdgården.

Vegas är bufféernas stad. Det här är efterrätts-delen till våran lunchbuffé på hotellet. Sockervadd och chokladfontän, mjukglassmaskin och bakelser bland annat. Galet.

M med kartan (över hotellet!) inne i hotellträdgården

En helt vanlig hotellträdgård

Och så lite slappande vid poolen

Andra kvällen råkade vi hamna på en svindyr restaurang med världens äckligaste mat. Allvarligt! Jag kunde inte ens äta upp. Drinken med gelénudlarna var okej, men resten.. fy fan. Vi var inte så nöjda med det :/ Särskilt inte när man får betala dubbelt så mycket som på alla andra ställen.

Sen skulle vi i alla fall spela. Kanske skulle vi vinna tillbaka våra förlorade matpengar? Men nej, det blev ingen jättesuccé på black jacken.

Och inte på enarmade banditen heller!

Las Vegas

Vårt Hotell Flamingo. Det första hotellet som byggdes i Vegas, om jag fattade saken rätt.

Trots en äcklig middag och förlorade pengar i casinot så var vi väldigt nöjda över vistelsen. Viva Las Vegas!

Dagen efter checkade vi ut från hotellet, åt en mastodontfrukost á la Vegas-style och drog sedan vidare mot Grand Canyon.

Nu är vi i Tucson i Arizona. Efter San Diego har vi hunnit med Las Vegas, Grand Canyon & Phoenix också, men jag hiiiinner ju inte uppdatera så snabbt som jag skulle vilja :)

Nu är det kväll här i staterna och vi ska gå och lägga oss. I morgon åker vi tidigt iväg HIT för att spendera två dagar på detta underbara ställe. Tänkte bara säga det, eftersom det kommer bli tyst här under tiden, då jag bara ska njuta under dessa dagar (och det inte finns trådlöst bredband…)

Puss på er och tack för era kommentarer. Det är roligt att ni följer med på resan :)