På väg. Här snackar vi mitt i ingenstans

När vi kom dit var det lunchdags, så vi satte oss ner tillsammans med  de andra gästerna och åt av den jättegoda maten. Sen fick jag låna mig ett par boots och så var det dags för första ridpasset.

En något övertänd Linnéa i filmen, haha. Men visst förstår ni varför jag älskade rummet? Så jäkla fint och charmigt :)

En ganska glad cowgirl :) Det blåste dock väldigt mycket så jag fick knyta hatten jäääättehårt

Lovely!

Tillbaka på stallplanen efter ridturen. Första ridturen var en s.k. ”orientation ride” där de liksom vill kolla hur mycket vi kan rida och sådär. Det var jag, M, en fransyska och ett tyskt par som hängde med Jan, en av dem som jobbar där. Allt gick jättebra förutom när jag, fransyskan och tysken galopperade över äng och tyskens häst snubblade över en grästuva och föll omkull. Världens otur alltså! Hästen blev halt och vi var tvungna att avbryta ritten och leda tillbaka honom. Tysken klarade sig ganska bra, men fick en sträckning i nån muskel i benet som gjorde att han inte kunde rida dagen efter. Så himla tråkigt.

Det här är min fina Tinto. Han var verkligen en toppenhäst och jag hade honom alla dagar som vi var där.

Huslängan. Där jag står är kontoret, i mitten är ”vardagsrummet/matsalen” där vi åt alla måltider. Där fanns också soffor och ett biljardbord. Längst ner är alla rummen.

Verandamys med gårdens björnvakter.

Tuesday

Joe var en riktig cowboy som jobbade med hästarna och boskapen på gården.

Det var såå underbart att äntligen vara där!