Hörrni, this has got to stop!

Det är jättefint att facebook finns. Vi delar glädje och sorg med varandra, stöttar, uppdaterar nära och kära med vad som händer i livet, diskuterar och delar. Fint så! Men det finns ett fenomen som jag stör mig på så mycket att varje gång jag ser det kryper jag nästan ur skinnet på mig själv för det är så irrrriiiterande!

Det handlar om hur ”väggen” används och vilka meddelanden som skrivs i det öppna. Jag ser allt för ofta hur människor väljer att kommentera stora händelser i en persons liv direkt där på väggen så att alla kan se. ”Grattis till sonen!” dyker upp två timmar efter att bebisen gjort entré, ”Beklagar sorgen” är också otroligt smaklöst att skriva där. Det är inte okej att ”outa” en stor händelse i någon annans liv på internet som inte personen själv valt att göra offentligt. Du har inte rätt att välja om en annan persons angelägenheter ska vara officiella.

En kan tänka såhär:
– Om jag lägger ut en bild på min nyfödda bebis – fritt fram att kommentera och säga grattis! Jag har valt att dela denna nyhet med mina facebookvänner och då är det ingenting som lyfts fram av en kommentar som jag inte redan valt att lyfta fram.
– Om jag skriver att en nära anhörig har gått bort eller att något annat tragiskt har hänt i livet – fritt fram att kommentera och stötta mig i sorgen. Återigen har JAG valt att dela den här händelsen med mina vänner på facebook och då är det ingenting nytt som röjs av en kommentar.
– Men! Om du hör av din moster/väninna/kusin/pappa/kompis att jag har fått barn och du tycker att det är så himla skojigt att du bara måste säga grattis till mig, så om om jag inte har skrivit någonting om det på facebook så har inte du rätten att vara den första personen att göra det – det är MITT val. Skriv istället ett privat meddelande till mig, för det är ju i ärlighetens namn ingen tävling med vem som kommer först med ett grattis, eller hur?
– Samma sak gäller givetvis sorgliga och tragiska händelser. Ett privat meddelande får fram din empati lika bra, om inte bättre.

Visst blev det enkelt nu? :) Jag tror inte att folk gör dessa fel för att de är dumma, utan bara inte har tänkt efter på vad de gör. Men nu får ni börja göra det, haha, för annars blir jag nog knäpp snart ;) Jag kan ärligt säga att om inte jag själv eller Mange fick välja att berätta om när vår bebis kommer (om vi vill göra det), skulle jag bli riktigt arg, ledsen och besviken. Jag tycker verkligen att ingen annan har rätt att göra det valet och det är riktigt respektlöst i mina ögon. Vad tycker ni?

PUSS

Åtta om mig

Jag har blivit utmanad av Sandra att berätta åtta sanningar om mig själv och sedan utmana andra åtta bloggare :) Blir ni spända nu? Here goes:

 Det här kan komma som en chock för er; men jag tänker inte hoppa av den här utbildningen, haha. Jag älskar min utbildning!

 Jag har inte druckit en droppe alkohol sedan 28:e juli då min syster gifte sig.

 Efter att ha arbetat i kassan i en mataffär så vet jag alla grejer man inte ska göra när man kommer till kassan. T.ex. att stapla berg eller skicka marängerna just före din tolvkilossäck med hundmat (den kan du förresten lyfta upp istället så att kassörskan kan blippa den, om du klarar av det såklart).

 Ibland tycker jag att jag är så himla fantastisk och ibland tycker jag att jag är den fulaste och mest ointressanta människan på jorden.

 Jag får en väldigt stark reflex av att springa i kapp människor och skälla ut dem som slänger skräp.

 Jag tog mitt körkort på första försöket utan en endaste liten körlektion. Jag är grym på att köra bil.

 En dag tänker jag äga en egen häst. Det bara måste bli så då det har varit min dröm sedan jag var liten.

 Jag har planer på att tatuera in ett citat av Marilyn Monroe.

Jag utmanar…… *trumvirvel*

MALIN!! FRIDA! EMELIE! LILL-HANNA! FRIDA! JULIA! ANNELIE! ZARAH-LOU!

Grattis till er!! :)

Ingen har ju kunnat undgå debatten om näthatet. Jag tycker att det är så otroligt sorgligt när människor inte tänker på hur deras kommentarer kan påverka, hur man skyller på andra, hur man skriver saker som man inte kan stå för i verkligheten och bara sprider massor med negativ energi. Varför är det så? Varför känner vissa människor ett sådant starkt hat för någon med en särskild åsikt, så stark att man vill att hon ska våldtas, styckas, mördas? Hur hamnade vi där man inte kan diskutera en fråga utan att blanda in mordhot, hot om våldtäkt eller nedvärderande ord om personens kön, läggning, utseende eller livsstil. För mig är det så sjukt och jag kan verkligen inte förstå hur dessa människor tänker och resonerar när de skriver negativa kommentarer.

Visst känner jag också irritation på folk som jag möter på nätet, men jag skulle inte skriva en kommentar som var hotfull, nedvärderande och definitivt inte anonym. Om jag tycker att en blogg är irriterande t.ex. så klickar jag bara vidare för ingen tjänar på att jag yttrar min negativa åsikt. Däremot är det ju bra att kunna diskutera saker men ofta när jag ser diskussionstrådar så hålls de sällan på en normal nivå med god ton.

Och nej, det är inte bara män som hatar och skriver elaka kommentarer.

Det är viktigt att prata om det här och väldigt viktigt att prata om gott uppförande på nätet med sina barn. Ett exempel som jag såg var en kommentar på en känd persons instagram där en pojke hade skrivit ”Gå och dö jävla idiot. Du är ful som fan! Jävla äcklo bitch.” Jag gick in på hans användare och såg att personen som skrivit det där var tolv år gammal. TOLV ÅR! Det är så sorgligt och sjukt att de orden ens finns i en tolvårings ordförråd.

Men i alla fall. En Journalist vid namn Rasmus har startat en kärlekskampanj (läs här) som jag blev lite inspirerad av. Jag tänker såhär; att om vi alla bara anstränger oss för att sprida lite kärlek på nätet och i våra favoritbloggar istället så kanske vi kan driva ut lite av det där onda? Kanske i alla fall göra så att någon inte slutar att blogga på grund av elaka kommentarer i alla fall. Vad säger ni? Är ni med? Jag tänker mig något som är inspirerat av en övning som heter ”Positiv bombning” som vi har fått göra i skolan och som jag är en stor förespråkare för :)

BlogloveByLejas

Nu kanske ni tycker att det här låter väldigt fjantigt, men tanken är denna:

Dela bilden ovan på din blogg (om du vill). Tanken är då att att dina läsare går in och love-bombar kommentarsfältet med positiva grejer om dig och din blogg. Så om det någon gång blir så att den här negativa energin lägger sig över bloggandet som ett mörkt moln, så går vi bara tillbaka till Bloglove-inlägget och blir varma och härliga i kroppen igen! Vi är ju så många som gillar varandra här i bloggvärlden och tänk bara på hur mycket kärlek och värme vi kan sprida tillsammans?

Så, då får ni helt enkelt börja här om ni vill! Vad gillar ni med min blogg? LOVE-BOMB ME! ;) Skriv gärna en kommentar om du själv delar bilden så ska jag klicka mig in på din blogg och sprida min kärlek till dig.

puss&kram till alla fina bloggare där ute! Vad livet vore tråkigt utan er! ♥ ♥ ♥

Jag vet, min blogg är knäpp. JAG blir knäpp. Har mailat supporten nu så får vi hoppas att de löser det.

Ibland går den inte att komma in på, det är alltså det som är problemet… Grrrrrr.

Gonatt!

headerbyte1210

Nästa lördag åker vi, så jag var bara tvungen att slänga upp min nya header nu. Kunde inte vänta mera ;)

Ska också skriva mer om varför vi åker dit samt svara på kommentarer, men jag måste plugga nu… Innan vi åker har vi nämligen tenta… *stor suck*

Ny header :)

nyheader120910

Jag gillade min förra header men den kändes ändå inte riktigt jag, men nu har jag suttit i kväll och knåpat ihop en ny som känns väldigt mycket Linnéa! Dessvärre fick jag inte med så mycket rosa, men det får duga ändå ;)

Hoppas att ni också tycker att det vart fint!

Nu ska jag gå ut och gå med Signe. puss på er

Ja, det kan man ju verkligen fråga sig ibland och det är det nog många som gör. Varför vill man lägga ut sitt liv på internet? Varför vill man dela med sig av så mycket av sig själv till så många andra?

Jag tror att, om man går djupt i frågan, så handlar det väldigt mycket om ett bekräftelsebehov, även om det inte är något som man kanske inser alla gånger. Samma anledning till varför människor skriver statusuppdateringar på facebook och lägger upp bilder från sin senaste semester. För att man vill ha en tumme upp, visa dem där hemma att man har det bra eller för att få en snäll kommentar. Även om alla statusuppdateringar på facebook också är ett slags microbloggande, så är det ändå bara bloggarna som man kan titta konstigt på. Varför vill man lägga ut sig själv på internet sådär? Människor som inte bloggar är nog mest tveksamma till biten med att dela med så mycket av sig själv till så många okända människor. På facebook är det ju bara bland vänner…

Visst tänker jag ibland på vilka det är som kan tänkas vara inne och läsa min blogg. Jag förstår såklart att de finns människor som jag ogillar som är här inne, människor som vill ”snoka” och hitta fel. Lyckligtvis har jag haft en väldigt liten del elaka kommentarer på min blogg och det är jag väldigt tacksam över. Om jag själv hamnar på en blogg som jag av någon anledning stör mig på, så klickar jag ju bara vidare. Tänk vad fint om alla skulle göra så istället för att sprida negativitet och hat omkring sig. Jag är inget fan av att ”vända andra kinden till”, men i det här fallet så kan jag inte se något positivt på att anonyma ”haters” klankar ner på någon annan och jag hoppas att alla mina läsare håller med mig.

Jag vill dock inte lägga fokus på negativa bloggbesökare, utan istället lyfta fram alla fina människor som man faktiskt får förmånen att lära känna via varandras bloggar. Även om mina stammisar absolut inte vet allting om mig, så känns det ju ändå som att vi är vänner på något sätt. Jag tar ju med mig delar från era liv in i mitt. Jag får erfarenheter från era erfarenheter och historier och berättelser om liv som inte är mitt. Det är ganska häftigt ändå när man tänker på det, att jag när jag sitter och fikar med några ”vanliga” vänner, kan ta upp exempel från era liv och prata om det så som jag pratar om mina ”vanliga” vänner. ”Men vet du, jag känner en tjej som också har varit där och rest precis” eller bara det att jag kan komma och tänka på en bloggare när jag hör en viss låt som hon gillar eller när jag lagar mat efter hennes recept. Jag tycker att det är häftigt! Kanske finns jag med i någon annans liv också, även fast vi aldrig har träffats :)

Så en anledning till varför jag bloggar är mycket på grund av alla människor som jag möter via bloggen. Tänk så mycket inputs och tankar jag får från erat håll och vilka fina kommentarer ni lämnar! Josefin skrev en sådan fin kommentar för någon dag sedan, och sådant är så himla kul! Jag blev glad i hela kroppen :)

Sen tror jag att det är ganska några av er som har varit med länge. Minns ni när jag bodde i Uppsala och träffade M till exempel? Eller när jag pluggade i Sundsvall? När jag köpte Signe och när jag började jobba på Maxi? Och det är i sin tur många som jag själv har följt under en väldigt lång tid.

bloggar

Jag har skrivit dagbok sedan -99 och när jag började blogga flyttade den liksom ut på internet. För mig är det en sådan himla stor del av mitt liv, att jag knappt kan tänka mig ett utan bloggen. Här delar jag inte med mig särskilt mycket av mina allra innersta tankar, men det blir ändå en slags ventil utav det. Det känns faktiskt väldigt konstigt att tänka tanken  på att sluta då jag liksom alltid har bloggat. Jag vet dock att det kommer att komma en dag då jag, på grund av mitt kommande yrke, inte kommer kunna ha kvar bloggen. I alla fall inte som den är i dag och det känns, som sagt, konstigt.

Om bekräftelsebehovet var det djupa svaret på frågan så blir mitt intresse för foto och att skriva det ytliga. Från första början är det ju det som det handlar om, att jag hittade ett sätt att kombinera dessa två intressen i och med bloggen. Jag tycker att det är superkul att blogga, även fast det ibland blir ganska mycket överhängande måsten utav det. Jag försöker att blogga ”för min skull”, men på något sätt blir det ändå svårt. Jag vill ju ha läsare som kommer tillbaka, jag vill ha läsare som gillar min blogg och jag blir glad varje gång jag ser att någon tycker att min blogg är tillräckligt fin eller intressant för att man ska vilja klicka in här och följa den.

Om man säger att man helt bloggar för sin egen skull, så ljuger man (om man nu inte har en låst blogg där ingen annan läser). I så fall skulle man skriva word-dokument istället för att lägga ut det för allmän beskådan.

Nu kanske min text blev väldigt snurrig här, men så får den bli för så är mina tankar just nu också. Men det vore lite intressant att se hur ni ser på det här? Varför bloggar ni? Vad tycker ni är roligast med bloggandet? Eller, om du inte har någon egen blogg; vad tycker du om att läsa bloggar? Varför gör du det?

(Men varför bloggar jag så mycket just NU? – Jag måste plugga såklart… Oh baby, you know me! ;-))

favoritbloggarlejas

Nu är det såhär; jag är ledig (äntligen!) i tre hela dagar, och vad tror ni händer? Jag blir sjuk såklart. Midsommar hade jag tänkt fira ute i skärgården, men nu vet jag inte om ens det blir av. Suck! Syrran och några vänner åker ut dit redan i dag eftersom det är så fint väder, men jag stannar hemma.. Suck! Så himla tråkigt alltså.

Så därför vill jag att ni, fina medmänniskor, tipsar mig om era favoritbloggar (kanske din egen?). Först och främst för att det är väldigt synd om mig just nu :blush: och för att jag vill hitta en massa nya favoriter och tidsfördriv :D

puss på er! :kiss:

headerbyte110529

Eftersom vi har kommit hem från våran roadtrip så var det dags att byta bort den där USA-headern. Bytte den mot en lite somrigare med ett foto som jag tycker är jättefint. Det är Carolina som har fotat :kiss:

Ska bara ändra de där bilderna på sidan sen, eftersom det blir lite upprepning annars.

Nu ska jag ta med mig Signe ut på promenad och sen är det jobb hela dagen!

Nytt!

Fina Josefin har gjort det igen; ett toppenjobb! Nu har hon fixat så att jag kan svara på kommentarerna direkt i bloggen och så får ni mitt svar i ett fint litet mail till eran brevlåda. Så himla smidigt och jag hoppas att det gör att jag kommer att bli sjuuuukt bra på att svara på alla era fina kommentarer :)

Skriv gärna en testkommentar här så att vi ser att det funkar. Det hade visst varit något litet problem med att själva svarsmailet hamnade i skräpkorgen. Men jag tror att det är ordnat nu…

kommentarssvar

Såhär trevligt kan det se ut, haha

Dessutom har Josefin fixat så att ni som inte har en egen gravatar (bilden bredvid kommentaren) får ett gulligt litet hjärta istället :) Gulligull!

Nytt!

Fixade en ny header inför resan :) Inte lika snygg som den gamla, men man ser ju vad som är på gång i alla fall, eller hur? Min förhoppning är att kunna blogga i alla fall några gånger från staterna, men vi får se hur det blir med det..

underbaraclara

Jag ramlade precis in på en heeeelt underbar blogg; Underbara Clara. Vilken inspirationskälla! Hade du också missat henne måste du bara gå in och kolla!

Inspirerande bilder från hennes kök:

underbaraclara1

underbaraclara2

underbaraclara3

Foto: Underbara Clara

Jag blir alldeles kollrig, så fint det är! Ge mig hus på landet NU

headerchange

Ja, klockan är ju alldeles för mycket men när man känner sig lite kreativ så är det svårt att gå och lägga sig. Min kreativitet i kväll resulterade i alla fall i ett headerbyte. Visst blev det snyggt? :) Det är dock lite smådetaljer kvar. Hoppas att ni gillar det!

Nu ska jag sova, herregud. Gonatt!

ps. det är fortfarande söta Carro som är fotograf till bilden på mig i den nya headern. ds!

DSC_0466

Foto: Carolina Lundström

Så här ser originalbilden från headern ut och det är Carro som är fotograf! Jag gillar den jättemycket och tycker att det var så fint med lillSigne i bakgrunden :)

I dag har jag jobbat hela dagen och sen for jag till byn där vi åt oxfilé och en massa gott för att lite fira min födelsedag i förskott! Nu är jag superdupertrött och ska slänga mig i sängen tillsammans med Signe och sooooova. Jobb i morgon igen och efter det blir det ett stallbesök :kiss:

Äldre inlägg »