Sju år ♥

hander

11 april 2007 blev det vi. 11 april 2014 kan jag inte tänka mig ett liv utan honom, min kloka, snälla, snygga, härliga, roliga, duktiga, sömnglada, gitarrspelande, pepparälskande, familjeälskande, musikaliska, starka, söta, uppmuntrande man. Jag älskar honom så mycket ♥

När jag fyllde år i början på augusti så fick jag ett maskinskrivet brev av baby. Där stod det att måndagen den 19:e klockan 08:00 så ska jag ha packat en väska och vara redo för avfärd. Vart det bär av och hur länge vi blir borta är ännu en hemlighet. Så spännande och romantiskt, eller hur? Han kan han, min underbare sambo ♥ I går fick jag veta att det är någonstans i Sverige och att vi tar bilen. Roadtrips är ju liksom vår grej :)

melon

Nu har jag packat väskan och i morgon drar vi! Tjohooo!!

Ett fint besök

20130501-003109.jpg

Det kom något härligt med tåget i kväll; ett fint besök till mig!

200706

Nordmaling 2007

13 2 puss

San Antonio 2012

I dag firar jag och baby sex år tillsammans 

Under våren 2007 bodde jag i Uppsala och när jag for hem över påsk trodde jag aldrig att jag skulle komma tillbaka till Uppsala och vara tillsammans med mannen i mitt liv. Tänk vilka vägar livet tar och alla de små men viktiga steg som leder oss dit? Tänk om jag inte hade gjort si eller så, hade vi inte funnit varandra då?

Jag är så himla lyckligt lottad som har fått träffa en sådan underbar och bra kille som min M. Han är rolig, omtänksam, snygg, social, trygg, varm och härlig. Han har aldrig gjort annat än att stötta mig i mina val i livet även om det inneburit att vi bott både 53 och 27 mil ifrån varandra. En vacker dag hoppas jag att han får bli en lika underbar pappa till våra barn som han är underbar mot mig.

Grattis för sex år tillsammans med mig baby! ;) älskar dig.

San Fransisco 2012

Hemma 2011

Jag hittade en lista i en blogg (har glömt vilken. förlåt), som jag tänkte kunde vara skoj. Vet inte om den var så rolig men bedöm själva:

Är du i ett förhållande? Ja! Jag är tillsammans med M sedan snart sex år. Jag är väldigt stolt över att han är min och att jag är hans ♥

Har du kysst någon idag? Nej, men jag har pussat Signe mitt på nosen flera gånger!

När går gränsen vid otrohet? En svår fråga att ge ett rakt svar till då det ju är väldigt individuellt och situationsbundet. Jag tycker också att man kan vara otrogen utan att vara fysisk med någon annan.

Är du romantisk? Ibland, ibland inte. Jag har mina moments :) När vi inte bor med varandra så är det lite svårt kanske, men vi är ganska duktiga på att skicka gulliga sms till varandra och visa uppskattning på det viset. Men jag är inte så duktig på blommor och sådär…

Hur skulle du beskriva den perfekta pojkvännen? Som min M fast kanske med en dröm om att bo på landet ;)

Hur skulle du beskriva dig själv som flickvän? Åh herregud. På vissa sätt är jag nog ganska komplicerad och svår, jag har svårt att förlåta och släppa saker, samtidigt är jag nog ganska rak och ärlig om vad jag känner och tänker. Jag är väldigt kärleksfull och i det stora hela är jag ju helt fantastisk, såklart! :)

Vad är viktigt i ett förhållande? Att man älskar varandra :) Att man vill varandra väl och att stötta varandra. Den man älskar kan man inte hålla för hårt, för då kvävs man. Det är viktigt att man hittar sin egen plats i livet och i sig själv och att man skapar livet tillsammans så att båda känner att deras drömmar, känslor och vilja finns däri. Sen är det ju superviktigt att visa uppskattning och att akta sig för att ta varandra FÖR för givet. Man måste liksom anstränga sig ibland för att inte bli en död fisk som bara flyter med i relationen.

Har du gråtit framför någon du tyckt om någon gång? Hela tiden, jag är en lipsill.

Har du lekt med någons känslor? Ja, alltså… säkert. Jag har nog aldrig menat att göra det så, men visst.

Hur många har du varit ihop med? Men vad då hur ska man räkna där? Jag har haft två långa förhållanden.

Hur länge höll ditt längsta förhållande? Snart sex år tillsammans :) Tidigare var jag ihop med H i tre.

Hur länge var ditt kortaste? Två veckor? haha

Vill du vara singel eller ha ett förhållande? Jag vill vara ihop. Sambo. Fästmö. Fru. Mamma. Younameit. Men det är ju bara för att jag älskar min M och vi har det bra tillsammans, annars hade det ju varit bättre att vara singel. Ett dåligt förhållande är ju mycket sämre än inget förhållande.

Är du en bra pojk/flickvän? Toppen!

Vem sov du senast bredvid (av det motsatta könet)? Nu kanske det kommer som en chock, men det var min pojkvän. Alltså lite tråkigt kanske med sådana här frågor när man varit ihop i typ hundra år?

Hur gamla var dina föräldrar när de blev tillsammans? Jag vet inte. Vet bara att mamma tyckte att pappa var så läcker i hans skinnjacka, så går historien enligt pappa i alla fall.

Skulle du kunna tatuera in din kärleks namn? Det skulle jag nog. Men jag ska inte, observera skillnaden där.

Har du mest blivit dumpad eller dumpat? Dumpat. Vann jag då eller? Konstig fråga, va?

Hatar du ditt ex? Jag har faktiskt haft en god relation med alla mina ex. H som jag var tillsammans med i tre år ser jag som en god vän som jag bryr mig mycket om.

Har du velat bli tillsammans med ditt ex igen? Den gången jag blev dumpad på riktigt (vi snackar högstadiet) så ville jag ju inget hellre i typ två år, men man visste ju väldigt lite om livet på den tiden :) Men allt som har tagit slut har ju varit bra! ”Every long lost road led me to where you are”, som dom sjunger.

När du vill ha någon, vad gör du? Om vi tänker att man inte är i ett förhållande? På riktigt så vet jag inte. Skulle jag bli singel nu skulle jag vara helt lost på krogen, om man säger så. Jag vet nog inte hur man gör när man raggar. Men man kanske går fram och småpratar lite? Äh inte vet jag.

Bästa raggningsrepliken? Hej!

Hur skulle den perfekta dejten se ut? Här tänker jag mig jag och M på varsin häst ridandes vid något vatten i något land när solen går ner… haha. Ja, men släng in lite jordgubbar och choklad också vettja. Och sen nån bra serie på DVD:n!

Vem är den viktigaste personen av motsatt kön i ditt liv? Men hallå vad heterofokuserat det var här då. Jag har män i mitt liv som är viktiga på olika sätt. Min man och min pappa t.ex.

Om mannen i ditt liv skulle vara otrogen, vad skulle du göra då? Må dåligt såklart och fundera över vår relation.

Vill du gifta dig? Varför/Varför inte? Ja. Det är ju himla fint när man gillar nån himla mycket. Gud behöver inte blanda sig i, men det lär hen ju göra ändå.

Vill du ha barn? Ja.

Blir du lätt kär? Nej nej.

Vad faller du för? Krokben. Nej, alltså jag ledsnade lite nu. Men vafan.. CHARMIGA KILLAR! FINT HÅR? MUSKLER? HUMOR?

Vad är det mest avtändande du vet? Människor som tar sig själva på för stort allvar, som tror att de är störst, bäst och vackrast. T.ex. folk som bara kan lyssna på ”rätt sorts musik”. *kräks*

Hur viktigt är det att man har något gemensamt? Visst är det väl skoj om man har nåt gemensamt intresse, men huvudsaken är väl att man har någotsånär gemensamma mål/vilja med livet?

Har du fått ditt hjärta krossat? Ja. Men ni vet väl att de läker igen?

Har du en “utseendetyp” hos killar? Nej. Men ”perfekt” är ju sällan perfekt.

Vem var din första kärlek? Rulle.

Vad tycker du om att ligga på första dejten? Vill man så finns det väl inget hinder?

Vad tycker du om one night stands? Gör det om du vill men skydda dig för tusan!!!!

Är kärlek allt i livet? Nej, men det finns ju massor med annat! Godis, söta hundar, tv-serier, sovmorgon… Nej, men allvarligt så visst handlar livet om kärlek, men kärlek kommer inte bara i kärleksrelationer.

Var det trist det här? Eller var det roligt att jag skrev om något annat än Signe? (Nu har jag ändå lyckats nämna henne två gånger. ha ha!)

I dag lämnade M Sverige för Italien i två veckor. Även om vi har ett distansförhållande just nu så tar det ju ändå bort mycket av den vardagliga kontakten, så det blir ju lite extra tråkigt. Fast roligt för honom såklart!

Angie & Erica är ju fast bestämda i sin åsikt av att snubben i The Carrie Diaries är som en ung version av min M. Jag är lite mer tveksam men får väl kolla in den serien ordentligt nu då och använda det som ett slags substitut ;)
(man kan ju alltid försöka skylla på nåt, visst?)

tcd

I dag har jag förresten varit på gymmet med Jessica. Vi körde ben och rumpa och i morgon lär det kännas…

Hoppas att ni får en dag fylld av kärlek från era nära och kära. Jag blev kvar i Luleå i veckan så i dag ska vi ut och äta lunch tillsammans innan baby börjar jobbet. pusskram!

pusskram

 

..jag gick inte alls och la mig. Jag skypar med baby som spelar NBA och jag borstar tänderna. Titta vad fint Skype ordnar det för oss; vi kan ta del i vardagens tråkigheter tillsammans fast vi är trettio mil bort. Oj, nu gick det visst dåligt i spelet. Tur att lill-Signe är döv.

nattsudd

Jaja. Snart sova…

Had? Sappy?

Har precis skypat med baby som var tvungen att skynda iväg till jobbet. Han fyller år i dag och det känns lite extra jobbigt att inte vara där i dag. Kanske inte bara för att han fyller år, utan för att jag saknar honom och lillskrutt så mycket. Det har gått ganska bra hittills men nu kom det till mig som ett litet virus. Saknaden.

Men nog vet jag att det går bra! Ändå.

Här är lite bilder som gör mig glad och lite ledsen på samma gång. Gladsen? Känner i alla fall himla massa kärlek när jag tittar på de här bilderna!

Bild 2010-07-05 kl. 11.31 #2

Bild 2012-06-14 kl. 19.17 #2

Bild 2010-06-30 kl. 10.06

Bild 2010-07-03 kl. 22.42

Bild 2010-08-20 kl. 00.22 #5

Bild 2011-02-22 kl. 09.49

Bild 2011-03-12 kl. 10.36 #2

Bild 2011-09-02 kl. 12.53 #5

Bild 2012-01-09 kl. 13.48

Kärlek till er alla ♥

Ledtråd:

Det börjar på M och slutar på IN ;)

M besok

Det ska bli jättemysigt! Vi har ju inte setts på över två veckor…

Patience

Apropå distansförhållanden; det här blev min och M’s låt när jag bodde i Sundsvall. Den är så himla fin och passar fint till två personer som älskar varandra med femtiotre mil emellan. Eller tjugosju.

Shed a tear ‘cause I’m missing youI’m still alright to smileGirl, I think about you every day nowWas a time when I wasn’t sureBut you set my mind at easeThere is no doubt you’re in my heart now
Said woman take it slowIt’ll work itself out fineAll we need is just a little patienceSaid sugar make it slowAnd we’ll come together fineAll we need is just a little patiencePatience, patience, patienceOoh, oh, yeah
I sit here on the stairs‘Cause I’d rather be aloneIf I can’t have you right now, I’ll wait dearSometimes, I get so tenseBut I can’t speed up the timeBut you know, love, there’s one more thing to consider
Said woman take it slowThings will be just fineYou and I’ll just use just a little patienceSaid sugar take the time‘Cause the lights they shine so bright‘Cause you and I’ve got what it takes to make itWe won’t fake it, ooh never break it‘Cause I can’t take it

loveyou

Han är värd allting

ramar från maybemej

Många gånger får jag frågan ”men hur går det nu när du är borta i Umeå? Hur funkar allt med dig och M? Går det bra?”. Det sägs nästan lite oroligt, som att det skulle vara dåligt mellan oss för att jag är här och han är där. Det var ju också, jag vet inte om det är rätt ord nu; men lite kontroversiellt av oss att göra såhär mitt i vårt förhållande. Vi hade ju hus, bil, hund och vardag ihop och så skulle jag dra därifrån!? Jag menar inte att vi är ensamma med att göra såhär, men det var många ögonbryn som höjdes i alla fall.

Det är klart att beslutet om att jag skulle flytta iväg inte var som vilket beslut som helst. Det var ju inte direkt som att välja dagens middag eller biofilm. Det svåraste i beslutet låg ju dock i om detta var rätt för mig och om det skulle vara värt att flytta för den utbildningen (det har ju visat sig att det verkligen var det) och inte om vårt förhållande skulle klara det. Men vi tänkte ju inte direkt att ”åh, vara ifrån varandra i tre år, guuud så roligt!”. Men vad gör man liksom?

Alternativet till att inte gå utbildningen som jag ville var ju att jag
1. skulle jobba på ett jobb jag inte ville ha eller
2. gå någon annan utbildning som inte kändes rätt.
Och vad för slags alternativ är det egentligen? Hur mycket skulle jag trivas med mitt liv? Och om jag inte trivs med mitt liv, hur ska jag kunna vara mitt bästa jag som både jag och M förtjänar? Nej, ni hör ju.

Så. Jag flyttade.

Och nu har det redan gått ett år (herregud!) och det känns som att utbildningen snart är slut. Det går så himla fort allting!

Jag och M har nog svart bälte i distansförhållanden, haha. Vi träffades ju när jag bodde i Uppsala, sen var jag i Sundsvall ett år och nu har jag varit här ett år. Vi tänkte nog att den här gången skulle bli svårast att vara ifrån varandra för nu var vi så inkörda då vi varit sambos sedan 2008. Men både jag och M är nog lite förvånade över hur bra det faktiskt går. Om man bortser från det faktum att vi får se varandra mindre och inte får dela vardagen ihop, så finns det lite som är negativt med det här. När vi ses blir ju all kärlek på något vis koncentrerad och man får längta och sakna varandra sådär som man inte gör när man bor ihop. Att det funkar bra betyder alltså inte att vi inte är kära i varandra.

En stor och viktig nyckel till varför det fungerar så bra är ju för att vi vet var vi har varandra. Han ska ingenstans och jag ska ingenstans. Vi finns där för varandra och gör det här tillsammans. Sen vet vi ju också att det här bara är under en viss tid, för vi vill ju vara med varandra! Jag längtar efter att få ”komma tillbaka” efter utbildningen och starta ett nytt kapitel tillsammans med honom. Ett vuxet kapitel med ett riktigt jobb, ett riktigt hus och barn. Men även om jag längtar vill jag inte vara där på en gång, utan njuter av livet så som det är just precis nu.

En annan grej som gjorde den här flytten möjlig är ju att jag har stödet från M. Hade han varit emot det så hade det ju inte funkat på samma sätt, men han ser ju också det här som en investering i oss.

Sen tror jag att det är viktigt att vara ganska trygga och säkra i sig själv för att kunna få ett distansförhållande att fungera. Både jag och M är ganska jordnära och självständiga och det gör allting lättare. Jag trivs ju att vara ensam mycket, men hade jag inte haft Signe och mina Umeåvänner så hade det varit himla tungt. Då hade jag nog bara längtat hem hela tiden och hoppat över den här biten i mitt livspussel. Och saknas det en bit i pusslet så kommer nog det där hålet att kännas för alltid.

Jag tror många tänker angående distansförhållanden ”men tänk om vi glider ifrån varandra?”. Ja, men om ni gör det så kanske det inte var meningen att det skulle vara ni? Eller så glider ni tillbaka sen igen! Man kan inte oroa sig för sådana saker som man inte vet något om.

Något som vi började med när jag bodde i Sundsvall var att ALLTID prata med varandra innan vi gick och la oss. Den som är på väg i säng först, ringer först. Ofta blir det att man gör sig klara samtidigt för att sedan kunna ligga i sängen och prata precis innan man somnar. Då pratar vi om dagen som varit eller om ingenting särskilt alls. Ibland hörs vi flera gånger under dagen, ibland bara på kvällen. Men det blir som en trygghet att man finns där och att inga dagar försvinner utan varandra. Detta är himla viktigt för mig (oss, hoppas jag! :) ).

Oj, vad det blir mycket prat nu, jag vet knappt vad jag skriver och vad jag bara tänker :) Hoppas att ni förstår. Jag vet i alla fall att jag bara älskar M ännu mer för att han stöttar mig i det här.

Kom ihåg att det här är ur min synvinkel. Andra som har distansförhållanden kanske har helt andra nycklar och sätt för att få det att fungera.

Om ni har några tankar, frågor eller egna erfarenheter av distansförhållanden så får ni gärna lämna en lite kommentar. :)

Lovestagram

love

Kärleken

Min kärlek.

baby

Baby i San Fransisco, 2011

Längtar efter honom.

Äldre inlägg »