Som om ett halvtaskigt knä inte vore nog, så tog min armbåge sikte på syrrans rakhyvel som stack ut lite från hennes vägghängda neccessär. Ritch, sa det och jag var två kvadratcentimeter hud fattigare. Så onödigt, så onödigt.

(Men ändå intressant hur huden krullade upp sig likt riven vit choklad på baksidan av hyveln. Intressant men...äckligt.)