Bläddrade igenom mina filer på datorn och hittade en gammal krönika som jag skrev till en tidning just innan jag flyttade till Uppsala. På ett sätt känns det som att det var i går jag satt där med en fet portion ångest över att inte få till en bra krönika och på ett annat sätt så känns det så avlägset. Jag minns den där tjejen och på ett sätt så var det jag, men samtidigt så är vi inte samma. Jag tror att det handlar om att växa upp och bli stor. Fast stor är jag väl inte än, men någonstans på vägen. Och nu kan jag faktiskt laga mat.