Jag för två år sedan; lite yngre, lite tuffare.
Jag har funnit något hos mig som viskar om en förändring. Ytterligare en liten nyansskillnad som betyder att jag är på väg att kliva över gränsen mellan ungdom och vuxen på riktigt. Ni vet hur de där tecknen kommer smygande en i taget och man ser hur man mer och mer blir lik sina föräldrar. Hur de där vuxna beteendena som man skakat på huvudet åt tidigare numera är verklighet hos en själv. Helt plötsligt är man där då man börjar svettas av rädsla för att man har lagat för lite mat till middagsbjudningen, tanken på att få somna i soffan en fredagkväll lockar mest och man frågar sina yngre vänner ”Avicii, vem fan är det?”. Ni vet dem; tecknen.
Nu har jag hittat ytterligare ett.
Jag har på senaste tiden kommit på mig själv med att njuta av musik på en ganska låg volym. Förr ville jag alltid lyssna på musik högt högt högt och liksom omslutas av låten, texten och känslan. Jag ville att den fanns i mig, på mig, omkring mig för annars kändes den inte på riktigt. Jag kan fortfarande göra så ibland, ofta, absolut. Men mer och mer märker jag åt vilket håll det går; jag skruvar ner. Oj vad högt det kändes i huvudet, sådärja vi sänker lite. Åh så skönt att få ha lite tyst bara.
Ja ni hör ju. Förr var jag där då jag kunde sucka åt de gamla och tänka men loosen up a little! Nu har vi hög volym och det är NICE! Men på något sätt kom jag över där till den där andra sidan; ”vi kan väl sänka lite va, Linnéa?”
Vad har ni märkt för ålderstecken hos er själva?
Haha! Samma som dig, mer ljudkänslig. Och så har jag hela livet klagat på att mamma är pedant och städar hela jävla tiden och suckar om att det är stökigt när det egentligen bara ligger en strumpa på golvet. Gissa vem som är exakt likadan nu? Haha
Tycker jag ser äldre ut varje dag jag ser mig i spegeln :p
Vad f*n hände med 22-åringen i USA? :)
Jag är också mer ljudkänslig. Får spel på jobbet (jobbar ju med dementa) när mina kollegor höjer volymen på TV’n, som den inte ens klarar av, så det skränar bara. Eller när en kollega höjer musiken vid middagen så att man knappt kan tänka. Då är jag där direkt och sänker. Hemma tittar jag ofta på tv utan ljud.
Annars så är det att jag inte aaaalls klarar mig på för lite sömn. Jag MÅSTE sova 6-8 timmar för att fungera någorlunda. Och att jag har börjat vakna skittidigt, även på lediga dagar…..
All of the above. Men jag har nog alltid varit ”gammal”.
Haha, äpplet faller inte så långt från det berömda trädet minsann ;)
Du kanske bara är jetlaggad? :P
Åh att vakna tidigt DET är ett riktigt gammel-tecken ;)
Ja, du har kanske länge har varit lite gammal, men ung också! Du är liksom en mix :)