Min lilla kattunge
Kategori: Signe · 10 jun, 2011
Signe hjälper mig att bära, sommaren 2009
Jag var ute och sprang nu i kväll (okej, bara det förtjänar egentligen ett eget inlägg men nu får det handla om viktigare grejer. Men ändå. Jag har sprungit. Och gått.) och då mötte vi en kvinna som var ute och gick med sin hund. Hunden som var av en stor modell var lös och sprang fram till oss.
Jag plockade upp Signe och vände mig med ryggen mot hunden. Jag brydde mig inte ens om att se efter om den viftade på svansen när den kom eller om den såg arg och aggressiv ut. Ägaren kom efter, sa typ hundens namn en gång, men gjorde inget riktigt försök att ens kalla in hunden. Även fast hon ser att jag tar upp min hund och är tydlig med att jag inte vill ha något hundmöte mellan dem, så gör hon inget. Hon låter hunden springa fram.
När hon sen kommer fram till oss säger hon att ”Han är snäll” för att lugna mig (det är jättebra, men kanske skulle hon ha ropat det på en gång) och ”men kanske löper din hund?” och hon tänkte väl att det var därför jag var så överbeskyddande. Okej, det är min egen tolkning men det kändes som att hon verkligen skakade på huvudet i sitt inre åt mitt ”sjåpiga småhundsbeteende”. Och eftersom jag på något sätt, även fast jag blir sjukt förbannad, fortfarande har det i mig – att man inte ska sjåpa med hunden, så skäms jag nästan för att jag beter mig åt sådär ”fjantigt”. Men jag vet att det är så jag måste göra, för att chansa om hunden är snäll eller inte har jag liksom inte lust med.
Förr har jag alltid låtit Signe vara på marken vid sådana där oönskade hundmöten för man har ju fått höra så mycket om att man inte ska sjåpa med sin hund bara för att den är liten. Så det har liksom suttit i mig, att jag ska låta Signe ta hand om det där för annars lär hon sig aldrig att prata med hundarna, utan söker sig bara till mig för hjälp. Okej, grundtanken i det är väl god? Men det funkar ju bara inte i praktiken.
Signe är väldigt mesig och lågrangad. Det är ingenting som jag har styrt med någon sjåpiga uppfostran eller så, utan hon bara är sån. Hon är så långt ifrån kaxig och även då hon bör säga ifrån, så har hon svårt. Det går väldigt långt innan Signe säger till någon annan hund att nej, nu är du faktiskt jobbig, gå iväg.
Så om det nu är en aggressiv hund som springer fram till oss och Signe skulle stå på marken, så har hon ju inte en chans. Många hundar skulle kunna slita upp hela henne.
Nu är det ju givetvis inte så att de flesta hundarna är sugna på att springa fram och slita min tjej i stycken, men hur kul är det att chansa? Tänk om.
Så nej, alla storhundsägare får väl se ner på mig och tycka att jag sjåpar med hunden, men jag tar bara hand om min hund så som hon förtjänar.
Förresten så bad hundägaren inte ens om ursäkt. Det tycker jag är väldigt dåligt gjort. Att hundar sliter sig lös och springer fram till andra – sånt händer. Men när ägaren inte bryr sig, inte ens försöker fånga in hunden och inte ber om ursäkt. Då blir jag fan förbannad. Om Signe hade rymt iväg mot någon som jag såg blev rädd eller liksom inte mötte henne med glädje, så hade jag självklart bett om ursäkt. Även fast Signe är liten så kan ju folk vara rädda för henne.
Nåja, slut på denna klagan. I morgon jobbar jag och efter det så ska vi åka ut på havet och äta middag på någon ö. LOVELY! puss på er
Tycker du gjorde helt rätt, som du säger, hur ska man veta! Det är som att folk bara tar för givet att hundarna ska få hälsa på varandra, vet inte hur många gånger på en promenad man ser hur folk bara släpper efter kopplet när man möts.
Jag tycker att du gjorde helt rätt och tycker att hundägare som har sina hundar lösa ska ha full koll på dem och kalla in dem vid möte med andra hundar eller människor. Oavsett om den är snäll eller aggressiv. Det finns många därute som är hundrädda, som faktiskt inte bryr sig ett dugg om hunden är snäll eller inte. Och oavsett om man är i en skog eller inte. Alla ska få vara där och då kan man hålla koll på sin fyrbente vän, för att visa respekt mot medmänniskorna och medhundarna.
Jag brukar oftast inte lyfta min hund men ställer mig framför och ”sjasar” bort den framspringande hunden, ibland lyfter jag också upp om jag misstänker att hunden kommer va alldeles för på. Framspringande hundar är jobbiga av flera anledningar.. som du säger vet man aldrig hur vänlig den är. Men det är också stressande med påtvingande hälsningar, och vad jag har lärt mig har inte hundar behov av att hälsa på särskilt många hundar per månad. Och jag kan känna att dessa oansvariga hundägare förstör den hundfilosofi jag strävar efter, och verkligen irriterande när dom inte ens ber om ursäkt!!
Det var väldigt dumt av henne tycker jag. Märker man att den andra personen inte vill ha något hundmöte så ropar man ju in hunden igen, oavsett hur snäll hunden nu än är.
”Roligt” förresten att Signe inte är en kaxig hund. Små hundar brukar ju vara kaxigare än stora, de små har attityd. ;] Du har väldens sötaste hund, du fångar verkligen hennes charm på bild!
Tack! Ja hon är himla gullig min lilla pärla :)
Vissa små hundraser är ju väldiigt skälliga och bjäbbiga, men Cavaliererna är så himla mjuka i sättet. Signe skäller väldigt sällan och i princip aldrig vid hundmöten. Hon är helt perfekt alltså :P
Ja, precis! Så irriterande…
Ja, precis.
Jag menar självklart att ibland händer det saker som inte var meningen, typ att hunden springer fram och inte lyssnar på inkallning, men då ska man ju som ägare bara göra allt för att få in den igen! Om ägaren inte bry sig blir jag ju argast över.
Ja, man måste ju kolla av med den andra hundägaren så att det är okej och man kommer överrens.
Jag misstänkte att Signe hade noskvalster för ganska länge sedan, och då när jag var ute och gick kom ju ägare fram med sina hundar utan att jag liksom gett ”lov” för det. Då sa jag att jag trodde att hon hade noskvalster och då blev de nästan sura för att jag låtit våra hundar hälsa. Som om det var jag som hade gjort det!? goosh!
Hej. Det är tråkigt när sånt här händer. Ibland busar vovvarna tyvärr iväg och vill hälsa men som ägare bör man reagera som du säger. Du gjorde helt rätt i det fallet att lyfta upp din hund. De hundägare som kollar snett som du berättar om är ofta de som mött småhunds ägare som lyft upp sina hundar utan anledning. Detta resulterar ofta i hundar som antingen blir osäkra eller kaxiga över att hamna högt upp i mattes/ husses famn. Hur man bemöter situationer är olika från person till person ( att diskuter djur är lika kännsligt som att diskutera barn ;) och om ditt sätt känns rätt för dig så är det rätt. För det mesta kan man föra en dialog när det sker sånna här situationer, synd att det inte gick i det här fallet. Signe är en riktig sötbit så jag förstår att hunden ville hälsa ;)
Jo precis. Det finns ju lika många sätt att se på hunduppfostran som det finns hundägare, så det är klart att det krockar ganska ofta.
Men oavsett vad man har för syn, så måste man ju acceptera och förstå att den hundägare man möter på promenaden kanske inte har samma…
Jo, Signe är ju en riktig sötplutt, så det är klart alla vill komma fram och hälsa! :D
Hei, jeg hadde gjort det samme som deg, løftet opp min lille hund og snudd ryggen til den løse store hunden.
Koselig å lese om Signe i bloggen din :smile: