One and only
Kategori: vardagligt & personligt · 3 apr, 2011
Såhär ska det kännas.
Jag vet inte om det är för att jag är helt slut efter en lång dag, högskoleprov hela förmiddagen och sedan direkt till jobbet för att jobba till stängning klockan 22, eller om jag bara allmänt är trött. Det är det där eviga vad ska jag bli när jag blir stor som liksom står där som en glasvägg mellan mig och lyckan på något vis. Som att det där perfekta och lyckliga livet står precis framför mig, men utan att jag vet hur jag ska ta mig dit. Jag vill ju dit, det vet jag, men jag har inte riktigt vetat hur. Vad ska det bli av mig?
Jag har letat efter någon slags uppenbarelse och hoppats att det skulle komma till mig, men det gör det inte. Det är så himla många grejer som jag tycker verkar intressanta och roliga att jobba med. Saker som jag garanterat skulle trivas med och vara bra på, men ingenting som hoppar upp och ner och skriker Det här, det här!! Det här är din DRÖM! Fotograf, TV, lärare, polis, bagare, sekreterare, marknadsföring, klädbutik, djursjukvårdare, veterinär, kurator, journalist med mera, med mera. Ja ni förstår, listan tar inte slut. Men det är ingenting som ropar LIIINNNNNEEEEEAAAAAA? Så jag har liksom insett att jag bara får välja nu.
Jag har varit inne på socionom, för att sedan gå vidare mot psykoterapeut/familjeterapeut eller likande. Det känns ändå som min grej även om socionom inte hoppar upp och ner och ropar på mig. Men det är det ju inget som gör.
Men så pratade jag med min mamma för någon dag sedan om Psykologprogrammet. Och ja, jo visst har jag tänkt på det men jag har liksom lagt det på hyllan för ouppnåeliga drömmar då mina betyg inte räcker till. Det är liksom över tjugokommanoll… Men jag kunde inte låta bli att gå in och studera programupplägget och titta på alla kurser och oj, vad intressant och oj, vad roligt! Och det var nästan som att jag såg Jesus och han ropade på mig, men istället var det Psykologprogrammet och det sa LIIIINNNNEEEEAAAA? Och jag ville svara Ja, ja ja!
Men jag vet inte vad som är värst; att inte riktigt veta var man ska, eller att veta var man vill men utan några ben att gå med.
Just nu känns det tungt. Det finns liksom ingen chans att jag tar mig in på psykolog och jag orkar inte vänta i flera år. Tåget går nu och jag måste hoppa på även om det är fel tåg, för jag kan inte stanna här. Jag känner så. Jag måste iväg nu och faaan. Mitt tåg då?
Jag känner mig bara så trött. Jag vet inte om det är för att jag är trött efter en lång dag, eller om jag bara allmänt är trött och ledsen över att inte vara där jag vill vara.
God natt, mina vänner. Och nej, det blev inget 1,8 på högskoleprovet i dag heller…
Jag ringer dig då jag vaknar imorrn. Puss
men du! börja inte ha bråttom för att du ”måste dit _nu_”. ta’t lugnt, även fast jag vet att det kan vara svårt.
du är grym!
Jag tror att.. den enda som kan hindra dig är du själv. Du är grym och du kan lyckas med vad du än tar för dig i livet. Men samtidigt, stressa inte. Då kanske du upptäcker, vid slutstationen, att du tagit helt fel tåg.
bättre att det tar lite tid att ta sig dit, än att man hoppar på ett snabbtåg till en plats där man inte riktigt vill vara men ska stanna på i 40 år till
Vad jobbigt! Jag förstår att du vill komma fram till ett beslut och satsa på något, för även om det är ”fel” beslut så är det bättre än ett ”icke-beslut”, d.v.s. att inte göra någonting alls.
Jag hoppas verkligen att du kommer på vad du vill satsa på!
Många kramar till dig
Jag håller inte alls med att man ska vänta och känna in. Jag jobbade precis som du i butik och var så dödligt less, kom på att jag skulle utbilda mig och kom av en slump in på tekniskt mekaniker. Jag pluggade i 3år till nånting som jag inte ens fattade vad det var för yrke, var ensam tjej i klassen med 20 killar. Idag är det jag som tjänar bäst och trivs bäst på mitt jobb, bland mina tjejkompisar. Man kan inte vänta hela livet på att nåt ska välja dig, du måste välja ditt liv MEN du kommer välja ditt liv 10ggr till i livet. Jag hoppade på första tåget som kom förbi och hade ingen som helst aning om vad det innebar, fattade verkligen noll i skolan första halvåret men kämpade mig igenom det. Sen är det inte skrivet i sten att jag kommer syssla med dethär i all framtid, kanske 5-10år till sen kanske jag blir kock eller sjukgymnast men det tar jag då. Nu är nu, och nu trivs jag sjukt mycket med mitt jobb. Vill bara säga att man inte ska sitta och vela och vänta för då kommer du vänta förgäves, ta bara nåt, gör vad som helst men välj nåt, annars kommer du bli bitter om du väntar för länge. Dessutom klarar man av så sjukt mycket mer än man tror…
Älskade Leja – var inte så stressad! Jag förstår att du vill utbilda dig till ”ditt” yrke – och just därför är det inte bråttom! Du ska arbeta tills du är ca 65 år, alltså har du 40 – FYRTIO (!!) – år kvar! Du hinner välja, välja bort, bestämma, ändra, byta riktning om du så vill. Jag vill bli läkare, och även om jag vet att om jag ska bli det så krävs det både mycket tid och pengar, och kanske är det inte ens möjligt – men då är det inte det för att jag själv väljer det så. Lev i nuet, och gör det du känner för! Vill du bli psykolog, då ska du banne mig bli det också – för det klarar du av, galant!
Kram!
För det första så är du redan nån, du e goaste Linnea. Du har ett bra liv även om du kanske inte är där du vill vara hela livet rent jobbmässigt, men du har ett jobb, du tjänar pengar till hyran o div, du har mannen i ditt liv o hunden me;) , man måste inte komma upp sig och ”bli” nån för att vara nån om du förstår, du skall jobba till 65 så varför skynda, pröva massa olika jobb o se åt vilket håll det lutar, lycka till.
Åh! Vad jag känner igen mig. Har velat och velat. Just nu jobbar jag hemifrån med grafisk formgivning åt ett större företag och lite andra småföretag och föreningar. Helst skulle jag vilja jobba på en arbetsplats pga fast lön, kollegor och den inspiration det medför. Har varit inne på webdesigner och praktiserade på en webbyrå men kom fram till att jag inte bara vill designa hemsidor, jag vill ju göra allt! (annonser, kataloger, affischer you name it) För variationens skull :) Men så har jag också länge drömt om att jobba på en tidning. Att jobba med layouten. Så om två veckor börjar jag på en praktik på en nöjestidning här i stan och jag hoppas hoppas jag känner att det är någonting för mig. Praktik är ju rätt schysst för att prova på lite, har du funderat på det? :)
Annars är jag övertygad om att bra saker händer bra människor och du verkar vara en toppentjej så du kommer hitta något! :)
Åh vad jobbigt! Kanske kan du läsa fristående kurser sålänge som du kan tillgodoräkna dig sen när du kommer in på programmet? Styrkekramar!
Har du kikat på psykologiutbildningar utomlands? Kan ju vara en idé :) kramar