Wordpooping?
Kategori: vardagligt & personligt · 11 feb, 2011
Jag har insett att jag börjar bli gammal nu. I onsdags fyllde syrran tjugoåtta och herregud, det är ju snart trettio. När man är trettio är man ju jättegammal eller hur var det nu? Var det 40? Eller kanske 50? Perspektiven förändras visserligen lite med åren, men i alla fall – tjugoåtta långa år. Och att jag sedan funderade på om jag skulle slå på Let’s dance i kväll gör det inte bättre. Eller att jag tänkte att nej, jag bakar bröd istället. Fredag kväll, det vill säga. Eller att de senaste klädinköpen jag har gjort var på Ica Maxi.
PÅ ICA MAXI!
Och att jag köpte underkläder för att det var så billigt. Och att jag köpte flera likadana BH:ar för att dom var så sköna. Att jag handlade mat med rabattcheckar i dag och att jag tar på mig täckbyxor när jag åker till jobbet. Som sagt; gammal.
Men skillnaden mellan att vara tjugofem och femton är att när man är tjugofem får man göra lite som man vill. Man bryr sig inte lika mycket om att man är ful, man tar på sig täckbyxorna och fryser inte. Kommer ni ihåg hur mycket man frös förr? Hela tiden! Jag hade ju bara mina tighta jeans och inga långkallingar under för att det fick inte plats. Men nu: aaaah. Dessutom så när man är tjugofem så vet man att hjärtesorgen går över, allting blir bättre. Den största glädjen är framför dig men också den största sorgen. När du är tjugofem vågar du vara barnslig, du vågar vara ful, lite slarvig ibland och jäklarns så duktig ibland. Visserligen söker jag fortfarande efter vem jag är, men när jag var femton snurrade den lilla kompasspinnen hela tiden och pekade åt alla håll. Alla håll var bra, och alla var dåliga. Vem är du, vem är jag, levande charader. Och varför älskar han mig inte och ååååh varför varför varför?
Så ändå. Även om jag tar mina täckbrallor på mig så tar jag partyklackarna ibland också. Allt är inte hemmamys i soffan, men när jag väl är där så njuter jag. Jag tänker inte att varför måste jag bo i fucking jävla kuk Luleå, utan jag tycker att livet känns rätt fint ändå. Jag är vän med mig själv och det är gött.
Lite ordbajs bjöd jag på denna fina fredag. Hej på er!
(summa summarum: det är okej att bli gammal, men tjugofem är inte så gammalt ändå)
Himlans bra inlägg Leja!
Det är så riktigt det du skriver :)
Åh, så bra :) Och så sant!
Word! 28 är inte heller så gammalt!!!
Kloka ord! Fast jag måste säga att jag tycker det är mycket coolare med snygga täckbraller och varma skor, en schysst mössa och en stor skön jacka än att gå omkring i små jeans, sneakers och alldeles för kalla/korta jackor. För att inte glömma att man ju aldrig hade mössa på sig heller på den tiden (nu verkar ju ungarna iallafall ha det även om det står Bad Hair Day på alla deras huvuden) ;) Det är skönt att ha vuxit upp, man har det man behöver, man kan vara sig själv fullt ut och man har BÅDE fredagsmys och party. Man tar hand om sig själv bättre nu helt enkelt!
Jag fyller 24 år i juni och det känns GALET. Var ju 21 när A föddes!
oj vilket bra ”ordbajs” :) håller med!
Hahahaha oj vad jag skrattade gott åt det här inlägget!
Du har så rätt så… :biggrin:
Tack hörrni!
Och Amanda: haha. känner du igen dig? ;) men vänta du bara, snart är du också 25 och slipper frysa :D