Det är lite synd att hundar inte förstår vad man säger ibland. För när jag kommer hem efter en kort sväng ute på ett ärende och hittar mina SPRILLANS nya hörlurar (använde dem första gången i dag, och oj vilket ljud!) söndertuggade, så vill man så gärna säga i alla fall ett litet fy. Eller ett litet ”Men Signe du vet väl att matte blir ledsen när du tuggar sönder hennes nya hörlurar?”, men istället får man knipa käften och försöka vara glad mot det lilla yrvädret ändå.

Livets små prövningar, kan vi kalla det.