Det är häftigt det där, tycker jag. Hur det lilla livet påverkar mig så mycket och hur varm och lycklig jag blir i hela kroppen av att se henne. Hon ligger på golvet bredvid mig nu på mitt fårskinn och sover. Och när jag ser henne så går det ett pirr genom kroppen och det är så härligt. Tänk hur mycket ett stort hjärta kan fästa sig för ett sådant litet. Det är stort och varmt och lyckligt. Mitt älskade lilla hjärta. Och ändå har vi inte känt varandra särskilt länge.

Men hon gör någonting med folk. De största och tuffaste männen pratar babyspråk och alla blir helt förälskade i henne. Som min granne sa: ”Först var jag på dåligt humör, men så ser jag henne och man blir helt glad och varm i hela kroppen”.

Det är väl så man blir av ett litet liv som har så mycket kärlek i sig, för hon älskar verkligen alla vilket är väldigt typiskt för rasen. Och när man ser henne springa runt med stortassarna och med rörelser som är yviga och okontrollerade; då blir man faktiskt varm i hela kroppen! Eller när hon är nyvaken och bara vill upp i famnen och mysa, knorrar och lägger huvudet på ens axel. Aaaah! :)

Jag vill bara ta hand om henne och älska henne i hela hennes liv. Tänk, hur länge jag väntade på det här? Och nu är det verklighet. Min snurreboll!