Jag vet att jag har sagt så förut, att det nya livet börjar nu. Varje gång jag tänkt att nu ska jag börja äta nyttigt, nu ska jag börja plugga på tentan i tid och nu ska jag alltid stå rakryggad och säga ”Jag är bra!”. Men som vi alla vet så återgår man snabbt till det vanliga livet igen. Men i dag. I dag är det annorlunda. I dag börjar verkligen mitt nya liv!

I dag, efter 23 års längtan, så ska jag hämta hem min lilla hundvalp. Det är stort! Det känns som att jag och min sambo ska bli småbarnsföräldrar fast utan graviditetskilon och ömma bröstvårtor.

Jag kom hem från en veckas segling i Turkiet i natt. Vid fyra landade planet och nu sitter jag i min systers lägenhet i Uppsala. Vi har sovit några timmar och jag vaknade först av alla. Samma känsla som på julafton när man var liten. Hur kan man ligga kvar i sängen och dra sig när man vet vilken häftig dag det här är!? Jag ska hämta hem min hund! MIN HUND! EN EGEN! WOHO!

Men jag nojar också. Jag tänker att tänk om hon har förvändlats från en 800 grams sockerbit till ett litet monster under de fyra veckorna sedan jag såg henne sist? Det är ju inte troligt, men tänk om!? Eller tänk om hon inte gillar mig. Hon kanske börjar med att kissa på mig och bita av mig någon tå? Tänk om? Eller tänk om hon har dragit på sig någon mystisk sjukdom eller saknar två ben eller… TÄNK OM!?

Men det är klart att det går bra. Men jag är nervös.

Men så var det väl alltid på julafton. Nervöst och pirrigt.
Skillnaden är att i dag har jag själv köpt min egen julklapp och det är den bästa tänkbara.