Den större delen av mina vänner skulle ut i kväll. Men jag kände bara nej. Noll lust, noll pengar. Också är jag ju en hemmatjej. Fick som tur var med mig Elsa & Helen, som kom hit och kollade på mello. Riktigt skönt med en lugn kväll. Och trevligt!

Vi har bland annat konstaterat att Ola ser ut som en manga-figur, att Kristian Luuk är hemskt rolig och att jag är en hejare på att baka äppel- och hallonkaka med kokostäcke.

Nu sitter jag här och lyssnar på Tomas, jag har precis blivit själv igen och funderar på refrängen.

Dessutom känns det här faktiskt ganska rätt för mig:

Som socionom arbetar du i direkt kontakt med barn, ungdomar, vuxna, äldre och med familjer. Tillsammans arbetar ni för att söka lösningar på livssituationen. I det arbetet ingår såväl utredning, administration som stödjande samtal för att hjälpa personen att hantera sin vardagssituation.

Från Socionomprogrammet, Umeå » Läs mer

Betyder det att jag har bestämt mig?

Nej.

Ja just ja. Refrängen.
Nattinatti

  1. 09 mar 2008 · 10:44 f mCatti

    Jag tänkte utbilda mig till scocionom i Umeå förut.. Det var alltid min plan, men sedan fick jag höra så mycket dåligt om just det yrket.. :( Jättedålig lön och många som blir jättedåligt behandlade, förföljda och mordhotade och min man ville inte längre att jag skulle gå den.. Jag tror ändå inte jag hade klarat av att jobba på det viset, man måste nog vara otroligt stark psykiskt. Kramar!

Tyck till