När jag pratar om att hunden får börja med att sova bredvid sängen, och sedan så flyttar man hundbädden längre och längre bort varje natt, så att den vänjer sig, så kan den sen sova där ute. För jag tror inte att husse vill ha gumman vid sängen. Men då säger min älskling att nej, men nog kan väl hunden sova här inne med oss. Sedan pekar han och säger det där är väl en jättebra plats för den att sova på. Då smälter mitt hjärta och jag börjar gråta. Dels för att jag är blödig, men jaa.. sen för att jag är väldigt blödig också och han är söt.