utredning: framtiden
Kategori: vardagligt & personligt · 25 feb, 2008
Oj. Ja, det är mycket som funderas på just nu. Det är min framtid som står på spel så alla val väges noggrant. Jag ska försöka reda ut mina tankar om framtiden, om vad som är meningen med mig och vad jag ska bli när jag blir stor, precis här i ett blogginlägg. Kanske blir i alla fall jag lite klokare på kuppen. Låter det tråkigt så ber jag dig återkomma imorgon.
Då kör vi.
Vad vill jag egentligen bli när jag blir stor? När jag var liten och fräck, hade håret i hästsvans och tyckte att Carola var det bästa för öronen så kunde jag med lätthet svara på det vuxna folkets nyfikna frågor. Vad ska du bli när du blir stor?
– Ridlärare! Sångare! Delfinskötare! Artist!
Det kanske varierade lite från gång till gång men ändå. Det fanns i varje fall inget jag klarar det inte ivägen för mig då inte! Men nu så tänker jag, funderar länge, vrider och vänder, rynkar ögonbrynen och suckar.
Jag vet inte.
Skulle jag släppa alla hämningar och bara drömma. Ni vet, vad skulle vara det fräckaste i världen? Typ fotbollsproffs eller skådespelare. Då skulle jag drömma mig iväg till mig som en singer/songwriter. En tjej med världens vackraste röst, flinka gitarrfingrar och texter som fick storvuxna män att gråta. (jag sa ju att man fick drömma, och då finns inga hämningar!) Men nu kan man verkligen inte kalla mina korta små korvfingrar för flinka och heller gråter inga storvuxna män av mina texter. (Eller gråter någon nu kanske? Shout out i så fall och gör min dag!).
Så det är bara att tänka realistiskt. Vad är jag intresserad av, vad är jag bra på, och vad kan jag tänka mig att jobba med i framtiden? Lättare sagt än gjort. Jag gjorde ett intressetest på ams.se i dag, för att verkligen reda ut mina tvivel! Högst upp på listan kom teater, dans, musik…. Okej. Bara för att jag tycker att det är mest intressant så behöver det ju inte betyda att det är något för mig.
Men oj, jag kanske ska ta det från början. Varför tvivlar jag egentligen från första början? Jo. Jag går just nu en utbildning där man skriver och fotar (bland annat). Gillar jag att fota? Japp. Check. Gillar jag att skriva? Japp. Check. Men vill jag verkligen vara journalist för det? Är det ngt för mig? Och är jag beredd att gå in en sån svår arbetsmarknad bara för att jag tycker att det är ganska kul och sådär. Va va va!? Jag vet inte. Tvivlet huruvida den här utbildningen är rätt för mig eller ej, har ju alltid funnits där. Men nu känns det som om jag måste komma på ett svar. Åren går och jag vill ju egentligen inte plugga, – jag vill ju bara vara klar!! Och ska jag hoppa av det här och börja på något nytt, så är det ju läge att göra det typ… NU!
Det där intressetestet på ams gav mig inget nytt direkt. Men jag kom att tänka på en sak som jag egentligen verkligen är intresserad av, och det är människor. Hur vi fungerar, varför vi känner och agerar som vi gör. Hur vi ändrar på våra vanor och onda tankegångar osv. Åt psykologi och sociologi-hållet ungefär. Där finns verkligen mitt intresse! Är det något för mig kanske? Familjeterapeut? En kärring på soc? Psykolog? (jag kanske borde gå till en sån förresten, så att denne får läsa av mig och säga att du Linnéa! Du ska bli biodlare! eller något annat väldigt specifikt, så att jag liksom vet. Fast å andra sidan är det nog inte sånt psykologer gör. Äsch)
Men. Om jag ska ta vid där borta vid drömmarna… Så en grej, som är inom det journalistiska, som jag faktiskt drömmer om, är att jobba med tv. Men jag är nog lite rädd för att säga det, för att verka vara exhiobitionist. Men å andra sidan så är jag nog bara det, de facto liksom. Och jag tycker att det var jäkligt kul att både göra inslag som att filma, klippa, redigera och sedan koka ihop nyhetssändningar och sedan att stå där i rutan också och säga GODKVÄLL! Så det kanske är något för mig. Inte för att jag vet om jag är bra på det, men det var i varje fall jättekul!
Sökte lite på studera.nu efter journalistiska program och hittade genast ett som verkligen föll mig i smaken. Och det var till och med innan jag såg var utbildningen äger rum – i Piteå! Så kom nu inte här med några moralkakor och säg att jag inte får välja utbildning efter stad (för att jag vill vara nära M), för det gjorde jag inte!!
Såhär står det om den utbildningen som heter TV-produktion i nya medier:
Målet med utbildningen är att du ska kunna arbeta med olika yrkesroller inom television och ha kännedom om andra medier. Stor vikt läggs vid kvalitativt bild- och textberättande för TV.Utbildningens fokus ligger på multikompetens.Du får chansen att öva allt inom TV- från fotograf och sändningsproducent till programledare och TV-producent. [läs mer]
Men det låter ju nästan för bra. Det där är ju det jag vill! (Om jag räknar bort singer/songwriter och delfinskötar-grejen). Söka ska jag i alla fall göra, och intagningspoängen var bara 0,6 och jag har 1,4 så det blir piece of cake. Men! Hur bra är utbildningen sen då i verkligeheten? Det ska jag reda ut! Eller borde jag satsa på sociologi-grejen istället? Eller gå kvar? ÅÅÅÅÅH.
vem vet? inte du. vem vet? inte jag!
Förvirring är jag nog inte ensam om i alla fall. Alla funderar ju ibland, om huruvida det verkligen är rätt eller ej… Vet du vad du ska bli när du blir stor? :)
Nu: sova på saken (och i min ååååh så sköna säng!)
PUSS & tack för att du orkade läsa ända hit!
Du kanske skulle satsa på att skriva, men kanske inte just ett typsikt journalistjobb. Typ författare eller något. Låter ju kanske i och för sig ännu svårare att ”slå igenom” med…
Och angående utbildningen i Piteå, du kan ju alltid söka en utbildning för att sedan tacka nej. Så gjorde jag för två år sedan då jag var i en svacka. Ingen press att ha bestämt sig innan ansöknigsdatum liksom :)
Mm. Alla funderar. På Livet. På Framtiden. Jag gör det vääldigt mkt just nu.
Livet är lite konstigt och man måste ta en del svåra beslut. Det blir liksom på ett visst vis, oavsett hur man gör – alla val man gör får konsekvenser både för en själv och för andra människor. Man påverkar alltid någon annan.Direkt eller indirekt. Oftast vet man inte om det man gör är rätt eller fel – men man brukar känna det i hjärtat någonstans mitt uppe i livet, helt plötsligt. ”Oj. Vad det här känns rätt. Det här är precis vad jag vill just nu!” Eller ”Shit. Jag har valt fel – nu måste jag tänka om!”.
Djupa funderingar. Läggdags för mig med – rensa tankarna.
Sovgott!
(Kul att läsa dina tankar!)
Hur länge har du kvar på utbildningen du går nu? Är det värt att avsluta den innan du jagar nya drömmar kanske? Jag ska bli jurist när jag blir stor. Att det sedan är världens bredaste område låtsas vi inte om, det låter bättre när det är mer bestämt ;)
enligt mig låter det som att du lutar mot tv. men som du säger, inte vet jag. det finns nog någonstans djupt inom dig. som det gör för mig. det enda man borde/ska/gör är att göra det man tycker om. så simple är det. visst, att gå ut o dansa på krogen kanske inte leder till att man blir professionell dansare. men precis som susanne sa: sök åtminstone. det har min syster alltid sagt, du kan ju tacka nej alltid även när du har börjat programmet. och inte lär du ha förlorat något av att läsa i sundsvall. samt jag hörde en skåning berätta om piteå, o han påstod att piteå är kanon. då kanske alkoholen inverkade eller vad vet jag haha.
lycka till med grubblandet – men att du vet att du har hittat den rätte är ju alltid nånting!
ps. hälsa maria att hon borde skaffa bloggis.. jag vill ju se hennes kort!
Oj det låter som att du har mycket att fundera på:) Men som du skriver att det är nog bra att hoppa av så tidigt som möjligt iaf! Jag tycker du ska följa tv drömmen!!
Låter som att Pite-grejen är som gjort för dig! Du kommer nog fram till något bra till slut (men det låter ju onekligen som att Pite är the thing!) Jag vet vad jag VILL bli, men det går tyvärr inte att genomföra eftersom jag måste flytta till Skara, och en av mina drömmar är ju att bo kvar här och få barn och allt.. Så båda drömmarna krockar.
Jag är varken man eller storvuxen, men jag gråter när jag läser din text pga att tårarna rann sedan innan..
Men..
Jag tycker att du ska söka till den där utbildningen. Vad har du att förlora på det?
sök till tv-utbildnigen! va tusan, det låter ju hur bra som helst o är det det du känner för för tillfället, så kör! du är ju ung o allt, så gör det du vill, inte det du borde eller det som verkar så realistiskt som möjligt. då kommer man ju ingenstans ;) lycka till!
Du har hela livet på dig att bestämma vad du vill göra. Men jag tror du skulle passa jättebra på tv så vacker som du är (:
Lyssna vad hjärtat säger. Man kan inte vara praktisk och realistisk jämt tror jag. Fast jag vet att det är svårt. Brottas själv med en massa funderingar vad jag ska göra med mitt liv. Men nånstans i hjärtat känner man vad som är rätt. Nu har du ju testat bildjournalistik utb och om det fortfarande inte känns helt 100 hade jag nog provat Piteå. Och om jag dessutom hade haft mitt livs kärlek 50 mil ifrån mig merparten av tiden hade det inte känts perfekt, utbildningen hade kunnat vara hur bra som helst men saknaden för stor. Lycka till med vad du än bestämmer dig för :)
jepp, jag vet vad jag ska bli när jag blir stor. men jag har NYSS kommit på det, i princip.
mitt råd: prova på olika saker och se vad du fastnar för. lycka till!
ps. skulle behöva skicka dig ett mail men hotmail funkar inte så vi tar det på msn ikväll kanske? kram!
Känner så väl igen de där tankegångarna! Har varit där själv och det bästa råd jag kan ge dig är: FÖLJ MAGKÄNSLAN! Utgå från vad som spontant, utan att du hinner tänka, får det att pirra till lite i magen? Välj det som intresserar dig mest och verkar roligast. Även om jag vet att det inte är så lätt alltid att känna vad magkänslan säger, när man är intresserad av flera olika saker.
Men av det jag läste så verkar det som att den där utbildningen i Piteå var något du fastnade för ? :) Strunta i om det är exhibitionistiskt! Cencurera inte dig själv, för att vara exhibitionist behöver inte vara något negativt. Jag tror vi alla har en exhibitionist inom oss ;)
Lycka till med ditt val!