Lejas funderingar
Kategori: vardagligt & personligt · 3 feb, 2009
I dag har jag spillt blåbärsdricka på en av våra vita väggar. Jag har även lärt mig att jag har tiptopp syresättning i blodet och att det är jobbigt när man glömmer hemmanyckeln hemma. Jag har också tänkt att jag gärna skulle se ut som Carolina Gynning, men att jag varit ganska snygg i dag ändå för ovanlighetens skull (jag tror det är läppglanset). Jag har också planerat framtida middagar och tänker att nu är det slut med halvfabrikat (fast jag skrev visst upp köttbullar på handlingslistan ändå). Sen funderar jag på ett videobloggsinlägg men jag vet inte. Jag har också konstaterat att alla andra människor verkar så jäkla duktiga och hälsosamma och ha så väldans intressanta liv.
Tänker också att jag känner mig låst i mitt bloggande. Det känns som att jag censurerar en del av mig själv med tanke på vilka som läser. Om jag har en dålig dag och vill vara lite destruktiv, mörk och förfärlig i mitt skrivande så vågar jag inte det för då tror jag att folk blir oroliga och tillkallar FN-styrkan, psykologer eller präster för att hela mig eller göra mig sådär glad igen.
Men jag är ju glad! Men ibland vill man kunna skriva att livet är prutt ändå, eller hur?
Leja på lejas.se är så jäkla präktig. Hon skämtar aldrig om könsorgan eller tycker att livet är prutt. Ska vi ändra på det?
prutt prutt prutt!
Fast i dag är en ganska bra dag ändå. Inte så himla prutt alltså. Men jag tänkte att det är bäst att jag börjar det nya bloggandet på en gång, annars kanske jag bangar.
Nu längtar jag mest bara tills baby kommer hem. Vill krama honom och värma mina iskalla tassar på hans mage. Jag har fjorton lager kläder på mig för det är så kallt men jag fryser ändå.
Sv: Hej fröken.
Hoppas du haft en jättebra resa.
Känns märkligt att out:a mig så här men du verkar ändå va en jäkligt snäll tjej så..
Vet liksom inte vart jag ska börja.
Mått dåligt i så många år nu, dom tror det kan va manodepression..
Små saker blir väldigt stora för mig och jag får kämpa för att orka hålla näsan ovanför ytan varje dag.
Är ju medveten om att det är små saker som utlöser mina gråt-sammanbrott men ändå kan jag inte hindra dom, sjukt va?
Min mormor hällde bensin över sig själv och tände på, på det sättet dog hon. Min farfar gasade ihjäl sig på nåt sätt.. Mamma försökte ta sitt liv för några år sedan, syrran är deprimerad.
Ganska solklart att det går i arv..
Kunde ju gärna ärvt nåt roligare kanske :)
Just nu är jag olyckligt kär i min kompis Daniel.
Han va kär i mig i somras, då va jag inte kär i honom eftersom jag hade Björn, men nu har det smugit fram känslor.
Men han har tjej, som han dock inte verkar vara intresserad av att ens träffa…
Vill inte komma emellan på nåt sätt, så det blir mest jobbit..
Sen känner jag mej som världens sämsta mamma till Lillfisen eftersom jag knappt orkar med mitt eget liv.
Självmordstankar som snurrar runt HELA tiden, dagligen kommer det som en våg över mig.
Även det kan jag inte styra.
Det är så himla mycket som hänt genom åren som jag inte orkar dra..
Nu har du en liten bild i alla fall.. : /
O nej, jag är inte lika psyk som det låter, jag är bara en ledsen själ.
Jag känner också så ibland.
Man vill skriva av sig men personen/personer det gäller kanske sitter och läser.. Ibland vill jag ha en hemlig blogg som jag inte delar med mig till vänner om.. Ja hittar de dit av sig själv så.. Men som bara jag vet att det är jag som har.. Kram Kusinen
Du vill inte ha en blogg där du hänger ut dig själv eller andra. Är inte det bara vettigt? Sen prut humorn är inte riktigt din grej =)
Börja promma med mig!
åhå, har du en sån snäll sambo att du får värma dig på honom? det får aldrig jag på min :P