It’s friday I’m in love
Kategori: vardagligt & personligt · 7 nov, 2008
Föreläsningar hela förmiddagen i dag. Om genus, hälsa och kultur. Intressant faktiskt. Vi pratade bland annat om ”kulturkrockar” inom vården. Om en patient t.ex. kommer in och har tappat mycket blod alt. tappar blod under en operation, så får man som läkare inte ge patienten blod om de har en sådan religion som säger att sådant är fel. Jehovas Vittnen får inte ta emot blodtransfusion bland annat (vet inte om det gäller alla). Så sjukt egentligen, att dom ”inte får” på grund av sin tro, vilket kanske leder dem till döden…? Det är svårt för en utomstående att förstå. Man väljer väl alltid livet? Men som läkare/sjuksköterska så är det bara att acceptera patientens autonomi (självbestämmanderätt. jag tar chansen att svänga med fina ord).
Efter skolan blev det stan för att handla lite till pappsen. Mötte sedan upp Elin & Anna för en fika på Mat&Prat (under helgen så får man! och fredag eftermiddag är ju helg, visst då? visst då?)
Hängde kvar på stan sen för vid sex så mötte jag upp mamma, pappa & mammas kusins pappa på Baan Thai för en snabb middag innan jag & pappa gick vidare för att se på plannja. Första matchen jag ser den här säsongen och alltså… det var det sämsta jag sett i hela mitt liv! Dom förlorade med typ 30 poäng och spelade bajs.
Nu är jag hemma i myskläder & väntar på att Baby ska komma hem, så att jag kan tvinga honom att mysa och mumsa på Ben&Jerrys. Hemsk flickvän, eller hur?
Skithemsk ;-) mat & prat har världens godaste creem cheese/lax/avocado mackor! (Man får be om extra avocado!)
Vad hemskt :/ Vet du varför de inte vill ta emot blod? Jag har tagit emot blod, det känns läskigt att ta emot blod från en främmande perosn, men var ju tvugne!
Åh – ”Half baked”… I LOVE it!!!
Vill bara kommentera inlägget om blodtransfusion. Att Jehovas vittnen nekar blodtransfusion innebär inte att de vill dö. De vill bara ha en annan säkrare behandling.
Blodtransfusioner dödar och smittar fortfarande tusentals patienter årligen.
Att en läkare säger att patienten måste ha blod, betyder inte alls att alla läkare har samma uppfattning.
Numera finns många sjukhus och kliniker som specialiserat sig på att ge blodfria behandlingar. Visserligen tar sådana operationer mer tid, men totalt sätt blir det billigare och
kortare vårdtider.
Det kan vara intressant att veta att t.o.m. de mest blodiga operationer (hjärta, njure, lever) kan utföras utan blodtransfusion.
Tehå:
SJÄLVKLART så förstår jag att man inte nekar till blodtransfusion för att man vill dö. Det förstår jag.
Och det där med alternativa behandlingsmetoder, har jag faktiskt ingen större koll på. Men jag säger bara att det kan vara svårt att förstå för någon med en annan uppfattning, att man nekar en blodtransfusion om det nu skulle vara den sista vägen ut.
Men alla har ju olika syn på saker och ting, och det måste ju givetvis accepteras.
Det är ju därför vi pratar om sådant i utbildningen, för att man som sjukvårdspersonal ska göra det som patienten vill och enligt dennes övertygelser och inte enligt ens egna.
när vi arbetade med de området hade vi inte vanlig seminarieredovinsning utan fick sitta i blandade grupper—gud vilka diskussioner vi kom in på. har blandade nationaliteter i min klass så det var väldigt lärorikt. :)
mmmm
Socialstyrelsen gick ut redan 1995 (SoS-rapport 1995:14) med riktlinjer för patienträtt i samband med blodtransfusioner. ”Största restiktivitet med allogen transfusion
bör iakttas” står det i rapporten samtidigt som man hänvisar till ”en kombination av redovisade tekniker” som numera finns för att undvika blodtransfusion.
På senare år har ytterligare tekniker kommit fram förutom en rad olika blodersättningsmedel.
Det viktiga är att sjukvården tar hänsyn till varje patients egen önskan och har en holistiskt syn.
Det är dessutom väldigt svårt att säga när det är ”sista vägen ut”. Det har visat sig att kroppen kan tolerera och kompensera ett mycket lågt hb-värde.
Tehå:
som jag sa, så har jag ingen koll på alternativa metoder. men om det är ”sista vägen ut” så är det ju det, och det är då jag inte förstår att man skulle välja ngt annat.
men jag inser ju att innan ”sista vägen ut” kommer så finns det säkert en rad med andra alternativ.
hur skulle man göra om det gällde ett barn i ett sådant fall? får inte ett barn heller ta emot blod?
men jag accepterar såklart andra människors religiösa övertygelser, även om jag för den skull inte delar/förstår dem. alla har ju rätt att tro på det dom vill!
Man tar i regel stor hänsyn till ett barn i tonåren i den här frågan. Betraktas det som ett ”moget” barn/tonåring brukar man väga in barnets egen övertygelse.
När det gäller ett mindre barn blir det givetvis föräldrarnas inställning som blir utslagsgivande. De vill ge den bästa behandlingen både till sig själva och sina barn.
Tänk också på att vittnena bara vill undvika helblod. Många gånger räcker det med att ge blodfraktioner, såsom hemoglobin, albumin eller andra komponenter och då är det upp till var och en att själv bestämma. Att ge blodfraktioner eller andra blodersättningsmedel utgör inte alls samma risker som vanligt bankblod. Föräldrar måste väga riskerna för och emot.
De medicinska riskerna med blodtransfusioner gör att fler och fler väljer bort denna behandling. Kanske du läst om den nu pågående smittspårningen av hepatit C som inletts
på flera håll i landet. Se nedan ett exempel.
Tisdag 15 Januari 2008
Bohuslänningen
”Tusentals i riskzonen för hepatit C-smitta
Många tusen svenskar, åtskilliga i Västra Götaland, kan utan att de vet om det vara smittade med hepatit C efter att ha fått blodtransfusion under åren 1965–1991.
Fortfarande är de flesta en bortglömd grupp i sjukvårdens Sverige.”
Människor kan fortfarande smittas. I samma artikel stod detta att läsa:
”Förra året, 2007, upptäcktes 353 nya fall av hepatit C i Västra Götaland. 15 av dessa hänfördes till blodtransfusioner.”
Kan inte låta bli att foga till ett annat exempel på riskfri och blodfri behandling med erytropoietin:
Östra Småland
Kalmar torsdagen den 11 Januari 2007
”Det är ett mirakel att jag lever. Loida Samson och sonen Liam vilar ut på BB efter den dramatiska födseln. Bloddopningsmedlet Epo räddade Loida, som är Jehovas Vittne,
när hon förlorat 3,5 liter blod. Jag är mycket tacksam för att läkare och personalen på förlossningen visade mig respekt och lät mig som Jehovas Vittne få behandling
med Epo istället för blodtransfusioner. Det räddade mitt liv.”