Sigvard 5 timmar gammal

Tisdagen den 8:e december, två veckor efter BF, kom han äntligen. Vilken lång väntan och vilket maratonlopp det blev. Sigvard heter han och han vägde 4360g och var 52cm lång när han kom. Han är helt underbar och allt vi kunnat drömma om :) Tänk att jag är mamma till en sådan fin liten son! Hjärtat svämmar över :)

Vi lever i den berömda bebisbubblan här hemma och bara myser och gör så lite som möjligt. I dag tog vi första barnvagnspromenaden och i går tog vi första badet hemma. Vi fyller inte dagarna med så mycket måsten med andra ord, utan försöker vila när han vilar och julmyser tillsammans som familj  (familj!!!). Han är så mysig, min pojke! Och fin! Och söt! Och helt perfekt! Och jag vill som bara pussa på honom hela tiden! Fast när han sover gott i vaggan så är det ganska skönt också. Då kan jag nöja mig med att bara titta så att jag inte väcker honom ;)

Ja, men hur gick det till då när han kom till oss?

Förvärkarna började natten mot söndagen och vattnet gick senare på dagen. På söndagkväll for vi in för en kontroll efter att ha diskuterat med förlossningen via telefon. Det var lite osäkert om vattnet hade gått först och då ville de kolla. Vattnet hade gått men jag var bara öppen typ 1 cm, så vi for hem igen. Jobbig grej det där med att ha värkar i bilen… Fick en sovdos med mig hem och kunde sova några timmar innan förvärkarna kom igång igen.

Vi for in på förlossningen vid 17-tiden på måndagen. Då var jag bara öppen 3 cm, så jag fick ta ett bad först och försöka slappna av i förvärkarna. Det var inte lätt! Till min stora glädje hjälpte det och när jag steg upp var jag öppen 4 cm och kunde få epidural. Tack gode gud för epiduralen. Jag hade helt ärligt inte klarat det utan. Jag hade ju redan haft förvärkar i över ett dygn, vilka jag upplevde som väldigt jobbiga. Det är så intressant hur olika förlossningar kan bli, kännas och upplevas. Vissa tar ju alla förvärkar hemma utan problem, medan jag tyckte att det var en kamp. De första förvärkarna gick bra att möta med andning och avslappning, men det blev svårare och svårare på slutet.

För att beskriva en lång förlossning kortfattat; så efter epiduralen hände ingenting. Jag stannade vid 4 cm och fick dropp för att hjälpa värkarna på traven. Men ingenting hände. Vi tog en paus på fyra timmar mitt i natten för att jag skulle få vila, men jag kunde inte sova någonting. På morgonen körde vi igång igen med ännu mera dropp och tids nog öppnades jag mer än 4 cm.

Jag har svårt med tidsperspektivet där på slutet, men helt plötsligt var vi där och jag skulle krysta ut honom. Att krysta var faktiskt bara skönt på något sätt, det var jobbigare mellan krystvärkarna. Jag kan säga att jag har tackat gud för lustgasen också ;)

Mina krystvärkar var dock inte heller tillräckligt starka och han ville som inte riktigt komma ner helt, så han fick hjälp ut. Jag tror att det var sex stycken barnmorskor, läkare och undersköterskor inne hos mig på slutet. Det var väldigt nära att det blev ett akutsnitt, men han kom ut på sista ”chansen”. Jag var så slut. 18 timmar tog det från att jag var öppen 4 cm. Tänk att jag ändå fixade det. Vilken häftig grej det är att föda ett barn. Känner mig som världens jävla powerwoman. Mitt under förlossningen sa jag till Mange ”alltså fattar du nu varför man firar morsdag!?” haha. För att det är en jäkla insats alltså detta med graviditet och förlossning!! Hylla den som hyllas bör :) Men det är ju också en stor ära att få ge ett liv sådär, jag hade inte velat ge det uppdraget till Mange om det hade gått.

Vi stannade på BB tills på fredag, så vi var där tre nätter. Vilken fin personal det är på förlossningen och BB. Verkligen superfina! Vi hade en bra tid där och både jag och Sigvard fick OK-stämpeln på fredag eftermiddag och fick åka hem. Det kändes helt rätt att åka hem då även om det var lite nervöst att gå utanför tryggheten på BB. Så skönt att inte ha långt hem en sådan gång då vi var så nojiga över att han skulle vakna i bilen och vara ledsen :)

Mange har ju varit en sådan klippa i allt det här. Jag är så otroligt glad och tacksam över att just han är pappa till Sigvard och att just han fanns och finns vid min sida vid tiden innan, under och efter förlossningen. Han är bara bäst. Det här äventyret som vi är mitt uppe i nu, som nyblivna föräldrar, kan ju kännas lite läskigt emellanåt. Men med honom vid min sida känns det som att vi är ett sådant bra team och ingenting blir för svårt. Åh vad jag älskar mina killar!! Nu har jag två kärlekar i livet, vilken lycka. Och så Signe såklart ;)

Sigvard en vecka gammal

Nu ska vi se solsidan i väntan på att Sigge vaknar och vill käka. Hoppas på en bra natt med myyyyycket sovande bebis!

Hur mycket kan en titta på en sovande bebis på natten förresten? Jag är så nojig och kan studera hans andning och fundera över om han andas för fort, är för varm, kan få filten över ansiktet, kommer kräkas när han ligger ner och så vidare… Nu börjar livet som ständigt orolig, I guess… :)

Det blir ett kärt bekymmer ♥

Livet!!! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥