Signe, 8 veckor

Ja, okej lite valpsjuk är jag ju också. Titta bara på den här rultiga lilla korven! Så himla söt, trots sin lilla råttsvans ;)

Jag måste ta mig en sådan där funderare.

En tik som jag är jätteJÄTTE förtjust i ska ha valpar. Den tiken är verkligen bilden av min perfekta hund. Temperamentet, utseendet, ja allt, tilltalar verkligen mig. Och jag kan ju säga som så att det finns en tjej, hon heter Linnéa, är 26 år gammal och pluggar till socionom, som är väldigt sugen. Alltså suuuu-huuu-uuuu-gen!

Men! Det finns så mycket men.

När jag ser Signe och Melker tillsammans, och ser hur hon trivs med att verkligen vara med en annan hund, så vill jag så gärna ge henne det. Med Melker så tar Signe fram sitt bushumör mycket oftare och hon lyser verkligen upp och tycker att det är så roligt. Det är klart, hon har ju mig, men även om Signe verkligen tyr sig till människor (vilken hon i regel gör mer än till hundar hon inte känner), så pratar jag ju inte samma språk och kan stimulera henne på samma sätt som en hundkompis kan. Det är klart att det är finare att vara två. Alla som har syskon, vet ju hur underbart det har varit att växa upp tillsammans, och kan inte tänka sig ett liv med bara mamma och pappa, eller hur? Vissa hundar trivs ju med att vara ensamma och jag tror att Signe gör det, det är bara det att jag tror att hon skulle trivas bättre av att vara två.

Och det är klart att det inte bara är för Signes skull jag hade velat ha en till. Jag älskar ju djur och att ha två stycken blir ju dubbelt med kärlek :) Det känns som att det hade varit komplett med Signe och en liten lillasyrra till henne. Då är cirkeln sluten.

Men. Det finns några anledningar som gör att jag tvekar och funderar. Hur kommer jag att fixa det med två hundar? Hur mycket mer jobb blir det? Har jag råd? Tänk om, tänk om, tänk om. Ungefär dessa tankar snurrade ju runt i min skalle i fem års tid innan jag tog beslutet och skaffade Signe, och se det har ju funkat väldigt bra hittils :)

Signe är ju ett älskat bekymmer ibland, det är hundvakter som ska fixas och dagar som ska pusslas så att de funkar ihop med livet att ha hund. Det är inte det lättaste ska jag säga. Blir det svårare att få ihop det med två? Jag tänker att det inte borde vara det, men kanske är det svårare att få hjälp och hundvakt om man har två yrväder som kommer och inte bara ett? I Luleå så har jag ju mer släkt och vänner än vad jag har här liksom. Nu när Frida och Marcus flyttar så vet jag ärligt inte hur jag riktigt ska få ihop det med Signe alla gånger. Jag får vända ut och in på mig själv och hitta nån djurälskande pensionär på blocket i värsta fall. Är det då klokt av mig att skaffa ”ett till bekymmer” (tolka mig rätt! Det är mycket jobb att ha hund, men jag tvekar inte en sekund på att Signe är värt allting. Aldrig. Däremot kan jag inte rekommendera alla att skaffa hund, man ska veta vad det innebär…).

Innan jag flyttade till Umeå hade jag funderat lite löst på en till hund, men sedan jag kom hit har det blivit lite starkare. Jag ser ju hur hon trivs med sina kompisar. Och det är klart att det känns bättre att lämna två hundar tillsammans när man går till skolan, än pyret helt ensamen.

Jag tycker att det är jättesvårt. M säger nej. (Det sa han visserligen med Signe också). Han menar lite på att det kommer att bli mycket svårare med hundvakt åt två hundar och att folk inte lika gärna vill ställa upp. Och så menar han att om vi ska åka och hälsa på någon så är det stor skillnad att dyka upp med en hund, än med två. Att det liksom blir mera cirkus då. Jag förstår lite vad han menar med det, men om man inte låter sina hundar springa runt fritt hos alla man möter så borde ju inte det vara ngt problem heller….tänker jag.

Men det är jättesvårt. Alla som har två hundar säger liksom att de inte kan tänka sig att bara ha en hund, för deras skull.

Vad säger ni hundägare? Hur ser ni på saken? En eller två? Hur tänkte ni? Och hur tänker ni som brukar vara hundvakt åt folk, hade ni tvekat på att ta emot två stycken? Och kanske framför allt; hur ser MINA hundvakter på det? :)

Jaa, what should Linnéa do? Önskar att Signe kunde svara på det!

Och Cleo den lilla chihuahuan fick också vara med :) Vi hade roligt, som vanligt!

Ja, ibland tycker till och med jag att det blir mycket hund i den här bloggen. Tur då att Signe inte bara kan vara söt på bild! Hon kan lägga sig på sidan också.. ;)

Jag har en sådan väluppfostrad ”unge”! :)

Varannan torsdag är det träff med Cavaliergänget i en lokal där vi kan träna lite lydnad och annat med varandra. Jag har inte kunnat vara med tidigare, så i torsdags var premiär för mig och Signe.

Signe hade inget jättebra fokus på mig då det var så hiiiimla roligt med allting annat. Men det är väl huvudsaken det, att ha roligt :) Och det hade vi!

Bus med ”brorsan” Melker

Cool tjej i sitt snygga halsband som Annica från gruppen har gjort

Min söta hoppande böna!

Man måste ju vila lite emellanåt också :)

Helgen i Luleå har varit fin. I lördags jobbade jag extra på Maxi och det var faktiskt lite roligt att vara tillbaka :) I går for vi söderut igen och nu är jag här i Umeå igen. ”Hemma”.

Precis när jag slutade skolan i dag hörde Frida av sig. De skulle åka iväg till agilitybanan och träna och vi ville föja med! Dessvärre var alla hinder bortplockade för vintern, men vi tog en fin promenad i skogen istället. Det har varit ett så härligt väder i dag :)

Bus!

Badkrukan Signe badade

Och hittade fina vass-strån…

Nu ska jag bygga vuxenlego (IKEA-möbler) och sedan åka iväg och handla. Eftersom jag har lånat pappas bil hit ner nu så känns det sååå skööönt med biiiil! Jag kan ju åka och handla t.ex.! Woho! Sen blir det plugg….

..förhoppningsvis.

Fy vad tråkigt det är när jag bara använder mig av mobilbilder hela tiden. Sorry, men nu får det bli så :)

Såhär såg det ut när jag kom hem i dag (plus en orkidé som jag hunnit plocka upp) och så möttes jag av en stressad hund dessutom. Jättetråkigt. I går när jag kom hem var hon så lugn och jag var så glad att det gått så bra i vårt nya ställe. Fick veta sen av mina hyresgäster (jag bor ju i en villa där jag hyr en del av huset) att Signe skällt mellan 12-14 i dag. Blev så himla ledsen när jag fick veta det. Min gumma! Varför var du så ledsen och stressad i dag? :( Hon brukar aldrig skälla eller leva om när hon är själv… Som tur är ska Marcus, som jag bodde hos första månaden, hämta Signe i morgon och vara med henne under dagen då jag är på skolan. Det kändes så skönt att veta att hon får ha det bra i morgon! ♥

Ganska precis efter att jag kommit hem så hämtade Frida och Marcus upp oss och så for vi till en djuraffär här i Umeå där ”Hundcoachen” Fredrik Steen var. Jag frågade honom lite om Signes lövmani och lite sådär. Han var trevlig och sa i princip ”fortsätt som du gör, men var konsekvent”. Gaaah. Det är ju det där med att vara konsekvent som är the tricky part. Jag hade väl i hoppats att han skulle visa mig en hemlig knapp på Signe som botade det på en gång ;) Jag vågade inte ta någon riktig bild på honom, hehe, men köpte i alla fall hans bok och fick den signerad. woop woop! (?)

Frida köpte också boken. Här är vi hundnördiga och visar upp våra autografer, haha. Har faktiskt inte sett/läst så mkt om honom så det ska bli spännande att läsa boken och se om man håller med om det han säger :)

Sen for vi iväg på Cavalierpromenad och fika på hundcafé tillsammans med en massa andra Cavvisar. Mys!

Den här tiken är så hiiiimla fin. Är såå sugen på en valp efter henne….

Nu är klockan alldeles för mkt. Jag hade tänkt duscha, plugga, gå med Signe på promenad och hinna vara i sängen innan klockan elva. Hur tror ni jag fixar det nu? Hmm…

De vill inte vakna! Signe bara ligger där under kudden och snarkar… :)

Tidsinställt inlägg.

Jag vet inte alls vad det var, men något roligt var det i alla fall..

Nu har Frida, Markus och Melker kommit hem igen. Signe blev sååå glad över att få träffa sin kompis :) Vi tog ut hundarna med spring i benen på en fotbollsplan i närheten där de fick busa och springa av sig. Fina fina cavvisarna!

Man kan få ganska roliga bilder när de springer också med läppar och öron som flyger :) Får visa några ”bloopers” sen :)

Det är ju som ändå lite typiskt att det efter två veckors regn bestämmer sig för att sluta när jag precis har köpt ett nytt regntäcke till Signe. Just typiskt! Men vi är ju glada ändå förstås, och mera regn får vi nog vare sig vi vill eller inte…

Ett Hurtta blev det i alla fall. Helst ville jag ha ett i militärgrönt, men det fanns inte i hennes storlek. Tur då att Signe är så snygg i allt :)

Melker och Signe