Jag måste ta mig en sådan där funderare.
En tik som jag är jätteJÄTTE förtjust i ska ha valpar. Den tiken är verkligen bilden av min perfekta hund. Temperamentet, utseendet, ja allt, tilltalar verkligen mig. Och jag kan ju säga som så att det finns en tjej, hon heter Linnéa, är 26 år gammal och pluggar till socionom, som är väldigt sugen. Alltså suuuu-huuu-uuuu-gen!
Men! Det finns så mycket men.
När jag ser Signe och Melker tillsammans, och ser hur hon trivs med att verkligen vara med en annan hund, så vill jag så gärna ge henne det. Med Melker så tar Signe fram sitt bushumör mycket oftare och hon lyser verkligen upp och tycker att det är så roligt. Det är klart, hon har ju mig, men även om Signe verkligen tyr sig till människor (vilken hon i regel gör mer än till hundar hon inte känner), så pratar jag ju inte samma språk och kan stimulera henne på samma sätt som en hundkompis kan. Det är klart att det är finare att vara två. Alla som har syskon, vet ju hur underbart det har varit att växa upp tillsammans, och kan inte tänka sig ett liv med bara mamma och pappa, eller hur? Vissa hundar trivs ju med att vara ensamma och jag tror att Signe gör det, det är bara det att jag tror att hon skulle trivas bättre av att vara två.
Och det är klart att det inte bara är för Signes skull jag hade velat ha en till. Jag älskar ju djur och att ha två stycken blir ju dubbelt med kärlek :) Det känns som att det hade varit komplett med Signe och en liten lillasyrra till henne. Då är cirkeln sluten.
Men. Det finns några anledningar som gör att jag tvekar och funderar. Hur kommer jag att fixa det med två hundar? Hur mycket mer jobb blir det? Har jag råd? Tänk om, tänk om, tänk om. Ungefär dessa tankar snurrade ju runt i min skalle i fem års tid innan jag tog beslutet och skaffade Signe, och se det har ju funkat väldigt bra hittils :)
Signe är ju ett älskat bekymmer ibland, det är hundvakter som ska fixas och dagar som ska pusslas så att de funkar ihop med livet att ha hund. Det är inte det lättaste ska jag säga. Blir det svårare att få ihop det med två? Jag tänker att det inte borde vara det, men kanske är det svårare att få hjälp och hundvakt om man har två yrväder som kommer och inte bara ett? I Luleå så har jag ju mer släkt och vänner än vad jag har här liksom. Nu när Frida och Marcus flyttar så vet jag ärligt inte hur jag riktigt ska få ihop det med Signe alla gånger. Jag får vända ut och in på mig själv och hitta nån djurälskande pensionär på blocket i värsta fall. Är det då klokt av mig att skaffa ”ett till bekymmer” (tolka mig rätt! Det är mycket jobb att ha hund, men jag tvekar inte en sekund på att Signe är värt allting. Aldrig. Däremot kan jag inte rekommendera alla att skaffa hund, man ska veta vad det innebär…).
Innan jag flyttade till Umeå hade jag funderat lite löst på en till hund, men sedan jag kom hit har det blivit lite starkare. Jag ser ju hur hon trivs med sina kompisar. Och det är klart att det känns bättre att lämna två hundar tillsammans när man går till skolan, än pyret helt ensamen.
Jag tycker att det är jättesvårt. M säger nej. (Det sa han visserligen med Signe också). Han menar lite på att det kommer att bli mycket svårare med hundvakt åt två hundar och att folk inte lika gärna vill ställa upp. Och så menar han att om vi ska åka och hälsa på någon så är det stor skillnad att dyka upp med en hund, än med två. Att det liksom blir mera cirkus då. Jag förstår lite vad han menar med det, men om man inte låter sina hundar springa runt fritt hos alla man möter så borde ju inte det vara ngt problem heller….tänker jag.
Men det är jättesvårt. Alla som har två hundar säger liksom att de inte kan tänka sig att bara ha en hund, för deras skull.
Vad säger ni hundägare? Hur ser ni på saken? En eller två? Hur tänkte ni? Och hur tänker ni som brukar vara hundvakt åt folk, hade ni tvekat på att ta emot två stycken? Och kanske framför allt; hur ser MINA hundvakter på det? :)
Jaa, what should Linnéa do? Önskar att Signe kunde svara på det!
Vi vill också ha en till hund (när vi har råd), men jag tänker på precis samma sätt som du! Men för vår del kommer det nog sluta med två så småningom :smile:
Hade också liknande funderingar innan jag skaffade Liv. Hade dock velat ha en till cavvis hela tiden sedan jag skaffade Lowa så tillslut sket jag i alla ”tänk om…” och tänk så bra det blev. Har aldrig ”ångrat” mitt beslut eller upplevt det som mer besvärligt med två hundar, det är liksom ingen skillnad när det är cavalierer vi pratar om :) Go for it du/ni kommer inte ångra er ;) P.S Är det Ting du syftar på?
Ååååh, det är svååårt!
Och ja. När man har råd… Jag får nog lära mig att trolla med knäna, för jag kommer ju att vara student ett bra tag till…
Ser du hur mkt glädje dina har av varandra?
Åh, är så sugen!
Och ja. det är snygg-tingen vi snackar om :)
Jag är ju uppvuxen med tre hundar åt gången (först tre Tibetanska Terrorister, sen tre storpudlar) och jag skulle aldrig kunna tänka mig att ha tre, det är absolut minst en för mycket!
När jag har haft hund själv (schäfer) så har jag haft en hund och om jag skulle skaffa hund någon gång igen så tror jag att jag skulle skaffa en bruksras och då hoppas jag att jag skulle kunna nöja mig med att ha en hund. Dom kräver så mycket arbete och jag vet inte var jag någonsin skulle fina tiden för två krävande hundar.
Å andra sidan så tänker jag som du, att dom har sällskap av varandra osv, men det tycker jag helt beror på individen. Några av de hundar vi haft brydde sig inte ett dyft om de andra hundarna och hade nog helst varit ensamhund, medan några andra verkligen passar bättre att vara flera.
Nu har jag bara häst och katt och dom djuren skulle jag aldrig välja att ha som ensamdjur!
Tror inte att du blev så mycket klokare av detta dock. :)
Åh vilket svårt val! Det hänger ju till stor del på om du har folk som kan passa valpen. Vi skulle aldrig ha kunnat ta Robin om inte Henke kunnat vara hemma de första månaderna. Men å andra sidan är ju livet som student rätt flexibelt så det borde ju gå att påverka hur mkt man är i skolan. För vår del lutar det åt en till cavalier längre fram, jag skulle kunna tänka mig två men det blir inte på något år iaf. En b/t eller ruby vore fint :) Hoppas du kommer fram till ett beslut som känns bra!
Förstod väl att det är Ting, hon är ju så himla fin :) Mina flickor har galet mycket glädje av varandra, särskilt Liv skulle nog aldrig fixa att vara ensam..
Jag säger ja! Signe säger definitivt ja! :)
Det du ska komma ihåg är att cavaliern är ju en ganska liten ras, så de där med att det blir svårare och jobbigare med en till… Nja, det tror i alla fall inte jag! Men jag är ju partisk till att du ska ha en till så :D
Säger hjärtat ja, go for it!
Hej Linnea!!Svårt det där. Jag har ju två hundar som du vet. Och det gör dom båda gott. Tingy hade jag ju själv i två år och han var olycklig själv. Nu känner jag inga som helst problem att lämna dom liite extra för jag vet att dom har varandra. Men det är lite mer Krävande. Kanske just för att mina små har så olika personligheter. Ena vill mys när den andra vill busa. Att skaffa hundvakt är inte heller det lättaste med två. Jag brukar dela upp dom till mina vänner som då oftast själva redan har en hund. Men mor tar dom gärna båda två!!Men jag skulle inte tveka om jag var du för trots besvär så är det värt de!!JObbigt i början ja…men nu när dom är lite äldre klarar dom sej själva längre samt underhåller sej själva=)!Som skrivet här det enda svåra är ju hundvakter!Så kolla upp i omgivningen vilka som brukar ställa upp och hur dom skulle fortsätta!.Sen är det som med barn man får lite mindre egentid ibland=)
Det enda jag ser som ett problem med fler hundar än en, är att det blir lite dyrare (mat o försäkringar) och lite svårare med hundvakt. Samt om du reser mycket själv, t ex med buss/tåg och har hundarna med dig. MEN, det tycker jag gäller mest stora hundar. Små hundar äter ju inte lika mycket, de tar mindre plats på bussar och de flesta som kan tänka sig att passa en liten hund brukar ju kunna ta två. Det är faktiskt inte så mycket jobbigare tycker jag.
Klart att hunden kommer att ”springa omkring” när ni hälsar på folk, när den är liten. Men de blir ju lugnare med åren, och blir den inte det så får man väl träna bort det :)
Jag säger KÖR! Det blir roligare för Signe OCH för er :)
Hej! Jag har samma dilemma, min Mila är 3 år nu och jag är verkligen sugen på en hund till. Alla funderingar du skriver i ditt inlägg har flugit runt i mitt huvud senaste året.
Min sambo är också negativ till en till fast vår Mila är mer hans bebis än min ;-) Jag tror även att det är bättre att skaffa valp nr 2 innan man har planer på att bli förälder vilket vi vill inom ett par år iaf.
Jag tror man kan vända och vrida på alla för och nackdelar med en valp till hur länge som helst. Sätter man upp lite kriterier( som för mig är att:
* ha tagit körkort
* Ha råd till kontant betalning
* Ha ordnat semester första månaden valpen är här så man kan vänja den att vara ensam långsamt utan stress)
Så tror jag inte det är mycket som kan gå fel.
Min sambo arbetar dagtid mån-fre och jag oregelbundna tider så man kan ändå få det att gå ihop fast man jobbar heltid. Där jag bor finns det även hunddagis och promenadhjälp. Men som student (antar att du bor nära skolan?) så är det ännu enklare. Man kan ofta läsa hemma och har man grupparbete kan man kanske sitta hos dig. Allt löser bara man vill, och tycker du att hundlivet är bland det bästa som finns (liksom jag :kiss: ) så tycker jag du ska satsa, man lever bara en gång!
Själv så arbetar jag hårt för att få en halvsyster till Mila (samma mamma) som kommer troligtvis föda sin sista kull nästa somma/höst!
Lycka till och du är inte ensam ;-)
Kram
Jag håller med Anna, kort och gott ;)
Jag har aldrig haft hund, men många som har skaffat en till har ofta sagt att kostnaderna inte fördubblas så som de trodde innan, men nu när jag sitter här och skriver då så vet jag inte varför, haha!
Jag har däremot katter, Gary var ensam först och jag fick så dåligt samvete för att han var ensam. Han hade oss men det kändes som att han kände sig så ensam, så då skaffade jag Nagget oxå.
Har många gånger tänkt på en tredje, men nej, det får faktiskt räcka. De har varann, och de har oss, det får räcka! :)
Men som Anna skrev, säger hjärtat ja, och du vet att Signe ”lyser” med andra hundar (eller ett ”syskon” då) så tror jag att det mesta kommer att lösa sig i vilket fall som helst! :)
Lycka till! :kiss:
Ja, jag förstår att det blir bra mkt mer jobb när man har brukshundar. Och mer mat, mer plats, mer allt. Men nu är det ju liksom Cavalierer som jag har… Och det är nog ganska stor skillnad :)
Precis, häst och katt skulle man ju inte vilja ha själv. Men hund?? Iofs känns det som att hundar kommunicerar mer med människor än vad katter gör, och man lämnar ju inte hunden i stallet på natten.. Men ändå. Hundar vill ju prata hundspråk också.
Jag har ju sett på Signe iaf att hon inte är en sådan hund som drar sig ifrån andra hundar när hon har lärt känna dem. Så jag tror verkligen att det skulle göra henne gott. Men ändå. Svårt.
Ja, jag kan ändå lösa valptiden bra, tror jag. Den kommer inte att spenderas särskilt mkt i Umeå, utan i Luleå och där har jag ju mer hjälp.
Och om jag vill ha en till hund så känns det ju som en bra tid nu, när man har relativt mkt tid eftersom man pluggar.
Och åh. jag vill jag vill jag vill!
Åh, nu säger både Anna, Signe och hjärtat ja :)
Ganska sugen är man allt…
ja, du har rätt. Har de varandra så känns det ju bättre i hjärtat. Det som är värst med att lämna själv är ju det dåliga samvetet. Hade jag två hade jag inte lämnat mera själv, men i alla fall med ett bättre samvete.
Åh, svårt svårt.
Men jag får kolla upp bland mina hundvakter ;)
Åh, vad peppande. Jag vill bara köra när jag läser, haha.
Klart vi ska ha en hund till! ;)
Åh, lycka till, till oss då :)
Berätta om du kommer på ngt sätt att övertala sambon med :) (inte för att jag lyssnade på honom förra gången, men det hade ju kunnat vara roligt den här gången ;))
Ja, det som kostar mer är ju försäkringar och veterinär. Men så här små hundar äter ju knappt någonting, så det är iaf ingen kostnad att snacka om..
Två låter som en bra siffra! :) Jag tror att det är ”two is the magic number…yes it is…” ;)