Hörrni, this has got to stop!

Det är jättefint att facebook finns. Vi delar glädje och sorg med varandra, stöttar, uppdaterar nära och kära med vad som händer i livet, diskuterar och delar. Fint så! Men det finns ett fenomen som jag stör mig på så mycket att varje gång jag ser det kryper jag nästan ur skinnet på mig själv för det är så irrrriiiterande!

Det handlar om hur ”väggen” används och vilka meddelanden som skrivs i det öppna. Jag ser allt för ofta hur människor väljer att kommentera stora händelser i en persons liv direkt där på väggen så att alla kan se. ”Grattis till sonen!” dyker upp två timmar efter att bebisen gjort entré, ”Beklagar sorgen” är också otroligt smaklöst att skriva där. Det är inte okej att ”outa” en stor händelse i någon annans liv på internet som inte personen själv valt att göra offentligt. Du har inte rätt att välja om en annan persons angelägenheter ska vara officiella.

En kan tänka såhär:
– Om jag lägger ut en bild på min nyfödda bebis – fritt fram att kommentera och säga grattis! Jag har valt att dela denna nyhet med mina facebookvänner och då är det ingenting som lyfts fram av en kommentar som jag inte redan valt att lyfta fram.
– Om jag skriver att en nära anhörig har gått bort eller att något annat tragiskt har hänt i livet – fritt fram att kommentera och stötta mig i sorgen. Återigen har JAG valt att dela den här händelsen med mina vänner på facebook och då är det ingenting nytt som röjs av en kommentar.
– Men! Om du hör av din moster/väninna/kusin/pappa/kompis att jag har fått barn och du tycker att det är så himla skojigt att du bara måste säga grattis till mig, så om om jag inte har skrivit någonting om det på facebook så har inte du rätten att vara den första personen att göra det – det är MITT val. Skriv istället ett privat meddelande till mig, för det är ju i ärlighetens namn ingen tävling med vem som kommer först med ett grattis, eller hur?
– Samma sak gäller givetvis sorgliga och tragiska händelser. Ett privat meddelande får fram din empati lika bra, om inte bättre.

Visst blev det enkelt nu? :) Jag tror inte att folk gör dessa fel för att de är dumma, utan bara inte har tänkt efter på vad de gör. Men nu får ni börja göra det, haha, för annars blir jag nog knäpp snart ;) Jag kan ärligt säga att om inte jag själv eller Mange fick välja att berätta om när vår bebis kommer (om vi vill göra det), skulle jag bli riktigt arg, ledsen och besviken. Jag tycker verkligen att ingen annan har rätt att göra det valet och det är riktigt respektlöst i mina ögon. Vad tycker ni?

PUSS

Ålderstecken

linnea

linnea2

Jag för två år sedan; lite yngre, lite tuffare.

Jag har funnit något hos mig som viskar om en förändring. Ytterligare en liten nyansskillnad som betyder att jag är på väg att kliva över gränsen mellan ungdom och vuxen på riktigt. Ni vet hur de där tecknen kommer smygande en i taget och man ser hur man mer och mer blir lik sina föräldrar. Hur de där vuxna beteendena som man skakat på huvudet åt tidigare numera är verklighet hos en själv. Helt plötsligt är man där då man börjar svettas av rädsla för att man har lagat för lite mat till middagsbjudningen, tanken på att få somna i soffan en fredagkväll lockar mest och man frågar sina yngre vänner ”Avicii, vem fan är det?”. Ni vet dem; tecknen.

Nu har jag hittat ytterligare ett.

Jag har på senaste tiden kommit på mig själv med att njuta av musik på en ganska låg volym. Förr ville jag alltid lyssna på musik högt högt högt och liksom omslutas av låten, texten och känslan. Jag ville att den fanns i mig, på mig, omkring mig för annars kändes den inte på riktigt. Jag kan fortfarande göra så ibland, ofta, absolut. Men mer och mer märker jag åt vilket håll det går; jag skruvar ner. Oj vad högt det kändes i huvudet, sådärja vi sänker lite. Åh så skönt att få ha lite tyst bara.

Ja ni hör ju. Förr var jag där då jag kunde sucka åt de gamla och tänka men loosen up a little! Nu har vi hög volym och det är NICE! Men på något sätt kom jag över där till den där andra sidan; ”vi kan väl sänka lite va, Linnéa?”

Vad har ni märkt för ålderstecken hos er själva?