Jag har ju aldrig varit så jätteintresserad av melodifestivalen. ”Svammel och ”strunt” och lite den åsikten har jag haft (fast kollat ändå), men när jag vann biljetter så var det såklart jättekul! Och nu efter lördagens ståhej är jag mer inne i mello än någonsin ;)

Det var jättekul att få gå på en sådan där stor live-sändning och se hur de jobbade med alla kameror och sånt, även fast ljudet nog var bättre hemma i tv-sofforna. Bäst var ju såklart Danny, det går inte att komma ifrån. Och hela publiken verkade tycka samma för redan under presentationerna av artisterna så steg ju jublet gånger tio när dom presenterade honom :) Och jag som inte ens gillar Danny smälte som en liten isbit i micron när jag hörde de ljuva tonerna i början på låten. Ringde till M efteråt och sa att tyvärr, älskling men jag är kär i Danny nu. Haha, nä, men alltså – vilken röst! Jag är ju svag för hiphop-ballader och det där ljuva introt var ju bara helt i min smak…

Pernilla Andersson var ju också bra, men inget man kan skicka till eurovision, va? Danny kanske skulle kunna ha en fin chans där, eller vad tror ni?