Först tänkte jag skriva något om att kärlek är ett gulligt sms en jobbig dag, en chokladask när man är sjuk och en färdiglagad middag med tända ljus när man kommer hem från jobbet. Men så kom jag på, att det är ju inte det som är kärlek, utan snarare kanske romantik?

För mig är kärlek att ge av sig själv. Att vilja färdas tillsammans, att stötta varandra och att älska varandra även när man är sur och jobbig. Kärlek är att vara osjälvisk, att offra sig, att älska med varje cell i kroppen. Det är inte att ”ha någon där”, det är att ha honom där. Kärlek är när man trots motgångar och uppförsbackar väljer att kämpa uppåt. Att inte ge upp och att göra det tillsammans. Kärlek är att ha honom att luta sig mot och att själv vara den stöttande klippan ibland.

Det har tagit ett tag för mig ändå att inse detta. När jag var ung kunde kärlek vara riktat åt ett håll, men nu vet jag att det måste vara två krafter riktade mot varandra. Kärlek är heller alltid enkelt, det kan vara svårt, tungt och jobbigt – men värt att kämpa för. Riktig kärlek ger energi istället för att ta och i riktig kärlek är du dig själv och spelar ingen annan. Kärlek är två personer som tillsammans blir större än vad de vore var för sig. Ett plus ett är lika med tre.