..som jag tänkte svara på här.
Att skaffa hund är ju något som jag har längtat efter i… ja, hur många år som helst! Jag visste ju att det innebar ett stort ansvar och mycket jobb men någon gång så får man bara bestämma sig helt enkelt! Jag ångrar inte en enda sekund att jag skaffade mig min Signe. Hon ger mig såå mycket tillbaka, så att jag har spenderat varenda sekund den här sommaren med det här lilla krypet och varit väldigt beränsad (det är man ju under valptiden) är liksom värt allting. Även fast det känns nu som att vart tog sommaren vägen? (och den lilla lilla valpen med för den delen ;))
Men det är ju supermysigt med hund, det är det ju! Och nu då Signe börjar bli lite större så går ju allt bara lättare och lättare. Inget springa ut på natten längre för att kissa och hon är väldigt fin och okomplicerad, om än lite dampig ibland ;)
Ensamhetsträna henne har jag börjat med. Hon har varit ensam två timmar som mest och det funkar bra. Jag har hört att valpar har ingen tiduppfattning så om jag är borta en kvart eller 2h har egentligen ingen betydelse. Men hon måste ju dock kissa, så att lämna henne några fler timmar går ju inte ännu. Jag undrar hur de människor gör som tar valp på sin 4 veckor långa semester? Hur hinner de få hunden redo för vardagslivet så fort?! Ja, det går ju uppenbarligen men jag har ju haft hela sommaren och det känns ändå som att hon fortfarande är så liten att jag inte vill lämna henne långa stunder.. Men jag är nog bara är mammig :)
Trivs bäst gör man ju såklart när matte & husse är hemma
När man lämnar Signe kan man höra att hon gnäller en liten liten stund ibland, men det går över väldigt fort. Oftast när man kommer hem ligger hon och sover och då vet man ju att hon är trygg och inte uppstressad.
Jag ser dock inte fram emot de dagarna då jag är på skolan hela dagen & M är på jobbet & hon endast får sällskap och besök vid lunchtid. De dagarna är få och jag vill helst fixa barnvakt sådana dagar. Fast jag kanske är mammig där också ;)
Lycka till med din valp, Elin!
Skulle vara roligt att höra hur ni andra hundmänniskor har gjort med ensamhetsträning och sådant. Det här är ju min första hund, så jag är ju lång ifrån någon expert. Berätta! Hur gick det? När började ni träna hunden? Hur löser ni långa dagar på jobbet?
Hej! Vi har en golden retriever tik som nu är 4 år. Vi köpte henne när jag var 21 år, så jag är en ung hundmamma :) Vi ensamtränade henne jättemycket.. för blir de nervösa att vara hemma själva så får man en osäkrare hund, oroligare. Vi lämnade en av våra mobiltelefoner hemma, ringde upp den från den andras telefon.. Så gick vi hemifrån. Då kunde vi höra om hon skällde eller gnällde eftersom den andra telefonen låg hemma!
Men det gick rätt fort att vänja sig för henne, man ska börja i TID! Folk tänker nog ofta att de är för små.. Men det blir lättare då! :)
Jag började plugga och har därför kunnat vara hemma en hel del.. Men nu pluggar jag i Stockholm (bor i uppsala..) Så nu får hon gå på hunddagis 3 dgr / veckan och det funkar BRA! :) De andra två dagarna åker husse hem från jobbet och går ut på lunchen!
Signe är helt underbart söt! :)
Jag har inte hund själv (än?), men min mamma har en. Hon jobbar nära hemmet, 2 min på cykel, så hon åker hem på lunchen. Hunden är själv ganska mycket, men som tur är fungerar det bra. Han ligger och sover på dagarna. Tror att det är bra att börja träna tidigt, så att de lär sig att det inte är något farligt med att bli lämnad, du kommer ju alltid tillbaka!
Hon är så himla bedårande :)