Hej.
Det är mycket som har hänt på senaste, som gör att jag känner mig osäker och utlämnad här på internet. Det är ju ingen nyhet direkt, att när man skriver en dagbok på nätet så kan alla faktiskt läsa den. Men det känns lite som att jag inte riktigt har förstått vidden av det tidigare. Det finns nämligen människor där ute som jag inte vill ska läsa den och som jag inte vill ska veta någonting om mig. Och här skriver jag ändå, helt öppet.
[singlepic=195,320,240,,]
Tänkte på det mycket igår, och funderade ett tag på om jag skulle lägga ner hela sidan och bloggen och bara försvinna från internet med ett pooff. Men samtidigt så känner jag ju folk här. Skulle jag sluta, så skulle jag ju också tappa många kontakter och människor man, på ett eller annat sätt, faktiskt ”känner” lite här.
[singlepic=196,320,240,,]
Ett annat alternativ, är ju då såklart att låsa alla inläggen som behandlar något som är det allra minsta privat, men då känns det som om jag kommer att börja låsa ALLT. Och lite grejen med en blog, tycker jag, är ju att få in nya läsare och få dem att stanna kvar och att träffa nya ”bloggare” (okej det här låter töntigt, men ni som bloggar själv kanske förstår i alla fall). Och om jag börjar låsa allt, så kommer ju ingen ny att hitta hit? Och det känns ju bara tråkigt. Men samtidigt har jag ju ändå några som jag vet kommer hit och läser lite då och då, så det skulle väl inte bli helt tomt hoppas jag ;)
[singlepic=193,320,240,,]
Ah. Att lägga ner sidan helt, unviker jag ju gärna ett tag, så jag kanske provar det där med att lösenordsskydda det mesta då. Men suck, det känns så trist. Men med tanke på alla psychon som härjar där ute, så är det väl värt det…
[singlepic=188,320,240,,]
Men, vem är då intresserad av ett sådant lösenord?
Jag kommer inte att vara snål med det, om jag känner att jag kan lita på att du verkligen är den du utger dig för att vara, antingen genom din blog eller för att jag känner dig/vet vem du är personligen. Men får jag bara en mailadress jag aldrig sett förr, så kommer det nog inget svar heller. Jag hoppas att ni förstår. Jag måste känna mig trygg med det här. Lösenordet för viksidorna kommer dock att vara detsamma.
Våga fråga!
Skriv en kommentar till det här inlägget (inte till mig personligen eller på msn, då glömmer jag bort vem jag har gett ut det till). Lämna namn, blogadress, email och kanske en kort rad om dig själv, om jag aldrig sett dig här förr.
Jag skickar ut lösenordet om några dagar.
[singlepic=157,320,240,,]
Nu ska jag skriva en inlämningsuppgift till skolan, umgås lite med mina vänner här i S-svall, och sedan styra stegen mot mina fem veckor i Luleå. Nästa gång vi hörs, är nog från ett annat riktnummer. Men så länge..
Puss♥Kram /Leja