Det har varit ganska mycket som händer, så jag har knappt hunnit med själv. Men nu bor jag alltså här. I Umeå, om än lite tillfälligt på en tältsäng just nu. Min egen lägenhet får jag innan september blir oktober är det sagt. Och även om jag hellre hade tagit med mig Drömvägen hit så får jag vara nöjd att jag har fått tag på en egen lägenhet överhuvudtaget med sådant guldläge nära skolan. Fast den är så liiiten…

Skolan känns bra. De första dagarna hade vi intressanta och inspirerande föreläsningar där jag kom lite närmare att se mig själv som någon som jobbar med ”socialt arbete”. Jag vill ju bli terapeut och jobba med människor, men just termen ”socialt arbete” har jag lite svårt att  identifiera mig med av någon anledning. Men om första veckan var intressant, så har vi nu börjat med ett grupparbete där vi ska leta fram ”de där jävla vetenskapliga artiklarna” och jag tycker verkligen att det är så sjukt tråkigt. Varje gång jag sätter mig vid SocIndex och ska leta fram något, eller då jag läser någon artikel så vill jag bara ligga på golvet och sparka med benen och tjura som ett litet barn. ”Jag viillll intteeeee!” Det är så sjukt tråkigt alltså. Och sen ska vi sammanfatta dessa artiklar och skriva något slags arbete runtikring det. Suck!

Men, jag har hamnat i en jättefin basgrupp som jag är helnöjd med, så det känns jättebra!

Första dagen på skolan så kände jag mig verkligen som en gammal räv. Alla var så jäkla unga! Men ju mer jag har lärt känna folk så har jag liksom insett att alla är inte just fyllda 18 och är man 21 så är man inte så himla mycket yngre än mig. Det är med andra ord en bra blandning och jag är faktiskt inte äldst ;) Dessutom finns det många många fina människor som jag ser fram emot att lära känna ordentligt.

Nollningen har jag väl inte varit så jättenöjd med. Det kan ju såklart ha att göra med att det är min fjärde (!) nollning, men jag har ju aldrig riktigt haft något  väldigt stort intresse i att dricka alkohol fyra gånger i veckan. Därför har jag heller inte varit med så mycket, men jag klarar mig bra ändå.

Frida och Markus som jag bor med funkar det toppenbra med. Dom är så himla trevliga och lättsamma och det är nästan så att jag tror att jag stannar kvar här ;) Jag behöver bara en lite bättre säng, hur nu den ska få plats i vardagsrummet… Det är så roligt också att jag och Frida delar hundintresset, så vi har åkt iväg på lite hundaktiviteter tillsammans. Alltid kul att få nörda ner sig med någon annan :) I går var vi på hundpromenad och fika på hundcafé med en massa andra cavalierer och deras ägare. Kul! Och sen anmälde Frida oss på en freestyle-kurs som vi ska gå nu i höst. Det blir skoj! Freestyle är en tävlingsform där man gör typ ”dansnummer”/”dressyrnummer” med sin hund. Vi kommer ju dock inte att komma så långt på en kurs, så den kommer nog mest att handla om att lära hunden olika tricks och så. Oftast använder man sin egen kropp i dem, som att t.ex gå slalom mellan benen eller sådär. Även fast vi inte vill tävla inom det här så är ju all sorts träning med hunden bra, då de stärker kommunikationen och ger en glad hund!

Nu i helgen åker Frida och Markus iväg, så jag blir kvar här i lägenheten själv med Signe och två katter. Ska passa på att plugga massor eftersom jag åker hem helgen efter och sen närmar sig flytten och allting med stormsteg.

Så om drygt en vecka får jag alltså träffa baby. Jag längtar, som ni kanske förstår :)

Och varför jag sitter här nu och skriver världens längsta inlägg? Jo, jag måste ju plugga… Ni vet hur det är, man kommer alltid på ALLT annat som man MÅSTE göra PRECIS just NU, istället för att plugga. Nyss borstade jag Signes öron och innan det letade jag möbler på blocket t.ex. Men nu måste jag fan plugga! Ska bara sminka mig lite först. Och laga lunch. Och…

Melker och Signe 

I dag har jag fått vinka av mitt hjärta på bussen. Nu börjar det… :(

Men jag har varit sysselsatt hela kvällen med storhandling med mina hyresvärdar och innan det så var jag och Frida med våra hundar och tränade agility. Signe har ju aldrig riktigt provat det på riktigt, bara nåt hinder här och en tunnel nån gång, men hon tyckte att det var såååå jäääkla kul och hon var jätteduktig! Det var riktigt roligt och jag hade gärna gått någon kurs med henne. Min duktiga toppentjej :)

Ibland när vi körde hinder så sprang hon och skällde samtidigt. Jag tänkte först att det var för att hon tyckte att matte dummade sig och inte bara gav godiset direkt, men det var ju bara för att hon var så exalterad och peppad! Kul!

Balansbommen var skoj! Några gånger sprang hon upp dit själv till och med :)

Vi provade på både rak och sväng tunnel. Sen sprang hon där fram och tillbaka!

Branta A-hindret gick jättebra. Snabbt upp och ännu snabbare ner :)

Melker är en mer rutinerad agilityhund även fast han är en ungpojk!

Och Signe tycker bara mer och mer om Melker. De är glada att se varandra på morgonen och busar och nosar på varandra (även om det inte är lika mkt bus som Melker skulle vilja). Kul med en kompis till min tjej :)

I morgon börjar skolan! Är inte så nervös, jag har ju liksom gjort det här förr ;)

Jag väntar på att få min lägenhet just nu och tills dess så kommer jag att bo hos världens snällaste Frida och Markus som erbjöd mig deras vardagsrum. Snacka om hjältar! Ha då i åtanke att jag aldrig har träffat dem förr, men ändå får jag bo här. Så himla snällt!

I det här huset bor även två katter och snygga Melker. Signe håller en låg profil ännu och är inte så sugen på att leka med Melker, trots hans försök, men hon börjar mer och mer slappna av och tycka att han kanske är lite trevlig ändå :)

Det blir nog bra det här! Baby är också i Umeå i helgen, men han bor hos en kompis. I kväll ska vi dock på middag tillsammans och då ska jag pussa ihjäl honom…

For iväg och handlade efter promenaden och förutom mat och sådant där tråkigt så blev det en ny säng till Signe som hon kan ha i Umeå och så ett säkerhetsbälte till bilen. Bältet tror jag inte att hon kommer gilla så jättemycket men sängen har redan fått klart godkänt :)

Kollade in en dokumentärfilm nyss; ”Hiss”. Väldigt mysig, fin och sorglig på något sätt. Du hittar den på svt play. Den är bara 24 minuter lång, så du har tiiiiiid!

Nu ska vi åka ut till byn och äta middag med mamma, pappa, syrran, viktor och en kompis till honom. Lisa & Viktor åker ju ner till Uppsala igen i morgon så det är vår hejdå-middag. På väg dit ska jag prova bältet på Signe. Hoppas hon inte blir allt för putt… :)

Under gårdagens långpromenad var det fokus på att hoppa över stockar och hämta pinnar. I dag körde vi mera på temat springa genom tunnlar, hoppa upp på stora stenar och gå fint i koppel fastän det blåser. Signe tycker att det är hiiiimla roligt med promenader där det händer lite roliga grejer och det här med agility är nog något för henne.

Något som känns ganska pepp med Umeå är att det verkar vara mycket aktivitet på hundfronten där. Mycket hundträffar, kurser och sånt. Och så fick jag nys om cavalierträffar som äger rum varannan vecka. Hur kul? Jääätteekuuul! :) Funderar på att anmäla mig och Signe till agility sen när vi har kommit till rätta där nere. Det blir kul!

Hittade den här på facebook  när jag kom hem från jobbet. Det är mamma som har lagt upp bilen på Signe när hon njuter av fartvindarna på väg hem från stugan. Min älskade tokfia!

På besök i brorsans stuga

När jag berättade för mina föräldrar att jag skulle köpa hund, så var de inte särskilt positiva. Det var det där med att binda upp sig och så hatade ju pappa hundar (de slickar sig i skrevet och nosar varandra i röven) och mamma tyckte att cavalierer var så fula hundar med ögon som stod ut.

Men jag körde på ändå och hoppades att det skulle gå bra och att min nya vän skulle bli väl mottagen av familjen. Och ja, med facit i hand gick det ju ganska bra?

Pappas hundhat har alltid varit genomskinligt för mig och det visade sig att jag hade rätt då lilla Signe tassade in i hjärtat utan problem. Pappa har varit hundvakt mycket då jag jobbat och hon älskar att åka i hans jeep. En gång kom jag på pappa med att ha byggt en liten upphöjning på passagerarsidan i bilen för att ”ja, men hon gillar ju att kunna titta ut då man kör”.

Och även om mamma fortfarande kallar Signe för fulhund (på ett kärleksfullt sätt) så sitter hon alltid med henne i knäet och när de ska sova lägger sig Signe uppe vid mammas huvud. Mamma köper blodpudding och kalvsylta när Signe ska komma och kallar sig själv för mormor.

Så ja. Det gick ju ganska bra.

Frågan är hur de ska klara sig om jag och Signe flyttar? (Ja, just ja. Det har jag inte berättat för er än. Mer om det sen då, så får ni en liten cliffhanger här ) Och hur ska Signe klara sig utan sina favoritpersoner?

Summan av det här: ingen kan motstå en söt liten cavalierflicka.

Förra helgen var vi ut till Junkön här ute i skärgården. Signe har blivit en riktig sjöhund och älskar att vara på havet. Helst av allt står man på utsidan av kapellet och känner vinden mot huvudet när båten kör. Vi kompromissade med att i alla fall ha baktassarna innanför och så matte med ett stadigt grepp om flytväst och hund.

Sen åt vi lunch där ute och hade det mysigt. Det var en jättevarm och fin dag. (M ser jätteliten ut på bilden!)

Signe låg och sov i trappen när vi kom in med nytvättat…

Okej, inte för att jag håller med Signe om det, men det är roligt att se henne lycklig i alla fall. Enligt henne finns det ju inget bättre än tvättdagar…

Och ja, vi är hemma nu. Vi kom hem till Luleå i fredags och sedan dess har det varit full rulle. Får uppdatera senare och visa lite bilder från helgen och vår fina roadtrip :)

Signe hjälper mig att bära, sommaren 2009

Jag var ute och sprang nu i kväll (okej, bara det förtjänar egentligen ett eget inlägg men nu får det handla om viktigare grejer. Men ändå. Jag har sprungit. Och gått.) och då mötte vi en kvinna som var ute och gick med sin hund. Hunden som var av en stor modell var lös och sprang fram till oss.

Jag plockade upp Signe och vände mig med ryggen mot hunden. Jag brydde mig inte ens om att se efter om den viftade på svansen när den kom eller om den såg arg och aggressiv ut. Ägaren kom efter, sa typ hundens namn en gång, men gjorde inget riktigt försök att ens kalla in hunden. Även fast hon ser att jag tar upp min hund och är tydlig med att jag inte vill ha något hundmöte mellan dem, så gör hon inget. Hon låter hunden springa fram.

När hon sen kommer fram till oss säger hon att ”Han är snäll” för att lugna mig (det är jättebra, men kanske skulle hon ha ropat det på en gång) och ”men kanske löper din hund?” och hon tänkte väl att det var därför jag var så överbeskyddande. Okej, det är min egen tolkning men det kändes som att hon verkligen skakade på huvudet i sitt inre åt mitt ”sjåpiga småhundsbeteende”. Och eftersom jag på något sätt, även fast jag blir sjukt förbannad, fortfarande har det i mig – att man inte ska sjåpa med hunden, så skäms jag nästan för att jag beter mig åt sådär ”fjantigt”. Men jag vet att det är så jag måste göra, för att chansa om hunden är snäll eller inte har jag liksom inte lust med.

Förr har jag alltid låtit Signe vara på marken vid sådana där oönskade hundmöten för man har ju fått höra så mycket om att man inte ska sjåpa med sin hund bara för att den är liten. Så det har liksom suttit i mig, att jag ska låta Signe ta hand om det där för annars lär hon sig aldrig att prata med hundarna, utan söker sig bara till mig för hjälp. Okej, grundtanken i det är väl god? Men det funkar ju bara inte i praktiken.

Signe är väldigt mesig och lågrangad. Det är ingenting som jag har styrt med någon sjåpiga uppfostran eller så, utan hon bara är sån. Hon är så långt ifrån kaxig och även då hon bör säga ifrån, så har hon svårt. Det går väldigt långt innan Signe säger till någon annan hund att nej, nu är du faktiskt jobbig, gå iväg.

Så om det nu är en aggressiv hund som springer fram till oss och Signe skulle stå på marken, så har hon ju inte en chans. Många hundar skulle kunna slita upp hela henne.

Nu är det ju givetvis inte så att de flesta hundarna är sugna på att springa fram och slita min tjej i stycken, men hur kul är det att chansa? Tänk om.

Så nej, alla storhundsägare får väl se ner på mig och tycka att jag sjåpar med hunden, men jag tar bara hand om min hund så som hon förtjänar.

Förresten så bad hundägaren inte ens om ursäkt. Det tycker jag är väldigt dåligt gjort. Att hundar sliter sig lös och springer fram till andra – sånt händer. Men när ägaren inte bryr sig, inte ens försöker fånga in hunden och inte ber om ursäkt. Då blir jag fan förbannad. Om Signe hade rymt iväg mot någon som jag såg blev rädd eller liksom inte mötte henne med glädje, så hade jag självklart bett om ursäkt. Även fast Signe är liten så kan ju folk vara rädda för henne.

Nåja, slut på denna klagan. I morgon jobbar jag och efter det så ska vi åka ut på havet och äta middag på någon ö. LOVELY! puss på er

Nu har precis pappa och syrran varit här och hämtat upp Signe. De ska ut till vår skärgårdsstuga i dag och eftersom jag jobbar och det faktum att det bästa Signe vet är att få stå på stranden och jaga löv, så fick hon följa med.

Jag tog upp en sovandes Signe från sängen och så satte vi oss på bron och väntade. Först kom en bil med Lisa i och sen kom pappa med sin. Det blev för mycket för en ivrig liten hund så hon satt bara och stortjöt! WiiiiihooooO! och AAuuuu AAaaauuu! Jag älskar att följa med folk i sina bilaaaar! Aaaauuu!

Jag vet, tur att hon inte är ett vanligt flickebarn, för den attityden hade inte varit bra då.

I dag ska jag jobba 12-19. M ska ut på havet med båten. Men ja, inte hade väl jag velat följa med ändå. Det är väl inget kul att vara på havet en solig sommardag? Nej, precis.

Jag har ju köpt en hundbur åt Signe som hon får använda som säng i sovrummet. Om man lägger fårskinnet på taket så blir det som en våningssäng. Fräckt, tyckte Sinko!

Anledningen till det här irriterande dyra köpet (den kostade typ 570:- och kom inte och säg att det finns billigare där eller där, för nu är den redan köpt!) är för att när Signe löper så tuggar hon sönder sina tikskydd så det är liksom ingen idé  att ha sådana. Och samtidigt hoppar hon ju alltid ( A L L T I D ) upp i sängen när vi har somnat. Och en hund i sängen som löper är inte så kul, så därför får hon mysa upp sig i den här buren nu och känna sig hemma i den, för att sedan när löpet kommer så stänger vi dörren under natten. Det kommer säkert att bli lite gnäll i början, men det kändes som det mest humana alternativet för den lilla räven.

Och som det är nu tror jag att hon tycker att det är riktigt mysigt med sitt lilla kryp-in.