Att jag har världens finaste tjej? Hon är så fin så jag blir helt varm i hjärtat av att se den här bilden.

Signe sitter i källartrappen och har den där frågande blicken. ”Nu då? Ska du komma eller? Va? Hallå?! Ska det vara såhär? Vad gör du? Varför kommer du inte? Vad ska vi göra nu egentligen? Ska vi hitta på nå? Vad är meningen med det här? Vad är det här? Hallåååå? Jag sitter här och vääntar! Vad gör du? Styr upp nåt!”

Hej.

I dag har vi varit med Signe till veterinären för att kolla hennes hörsel.

Vi tar det från början; sedan ungefär ett halvår tillbaka så har jag tyckt att Signe har blivit så nonchalant när man är ute och går med henne. Hon lyssnade inte så bra på inkallning och liksom tappade lite fokus samtidigt som hon ibland kunde vara väldigt lydig. Då hon var lydig och kom som en pil på inkallningen var när hon tittade på mig, men när hon hade ryggen mot och gick och nosade på något så var det svårt att få hennes uppmärksamhet. Jag tänkte länge att hon liksom var i hennes egen lilla värld och kopplade bort allt det andra.

Jag märkte att hon lyssnade väldigt dåligt på rösten så jag försökte ta bort mitt kroppsspråk när vi kommunicerade och försökte att bara använda alla de ord som vi alltid kört för att träna på det, men det gick dåligt. Om hon stod en bit bort och väntade på min inkallning och jag ropade HIIIIIIIIIT, så kom hon inte. Men om jag så bara klappade med ett litet finger vid sidan av låret så kom hon som ett skott. Sådana gånger var det ju inget fel på hennes fokus men hon lyssnade inte alls på mina ljudliga kommandon.

Jag har nästan skämtat om att ”hon har gått och blivit döv” och jag har varit arg på henne många gånger för att hon inte lyssnar när hon faktiskt VET.

Och så när jag var i USA fick jag höra att Signes mamma hade blivit döv. Ja… Då kändes det bara så självklart. Hon är ju det. Hon hör ju ingenting. Och fy så jag skämdes och ångrade alla gånger jag varit arg på henne för att hon inte lyssnat och hon inte förstått varför. Usch. Mina tårar rinner när jag skriver det här för det känns så himla tråkigt. Att jag varit dum mot henne när hon inte vetat eller kunnat göra bättre. Min lilla tjej. Jag ville aldrig vara arg och dum mot dig!

Så när jag kom hem från USA ringde jag till veterinären direkt och bokade en tid för att kolla hennes hörsel för att liksom få det svart på vitt. Även fast jag har märkt ännu tydligare nu då jag kommit hem att hon inte hör mig. Ibland kan hon reagera på något ljud, men det är sällan. Man kan liksom stå och skrika LEVERPASTEJ BORTSKÄNKES bredvid henne och hon reagerar inte.

Och i dag for vi dit. Veterinären tittade i hennes öron men såg inget konstigt. Sen lyssnade hon på hennes hjärta (som lät så bra så) och sedan fick hon en spruta som gjorde att hon blev så trött, så trött. Hon somnade på bordet i min famn och mina tårar rann för jag är så rädd för det där. Rädd att hennes hjärta ska sluta slå eller snarkningarna sluta. Men det gick bra. Hon sov så gott och veterinären satte några små hörlurar i hennes öron och sedan några nålar in under huden på huvudet för att mäta hjärnaktiviteten. Och så kom det ljud i hennes öron och skärmen visade att hjärnan inte reagerade på dem. En vanlig kurva ska gå upp och ner och upp och ner, men hennes var nästan helt rak.

Vi fick papper på kurvorna med oss hem och på dem står det där: ”icke-hörande”.

Jag vet att en hund klarar sig bra utan hörsel och att man mest kommunicerar med kroppen i alla fall, men det känns ändå tråkigt. Det blir ju svårare att släppa henne lös i skogen och tänk om det kommer en bil som inte ser henne och som hon inte hör? Ingenting får ju hända min tjej, ni vet ju det. Men så länge Signe är frisk, mår bra, är glad och finns hos mig så är jag lycklig.

Hon kanske inte hör när jag säger att jag älskar dig, men jag tror nog att hon känner det ändå.

Sömnig tjej kämpar för att hålla sig vaken

Sover sött i väntan på veterinären. Här låg mycket av mitt fokus på hennes lilla mage som gick upp och ner och på snarkande ljud genom näsan. Jag vet att risken är minimal att det skulle hända något, men ändå… Huvva.

Lilla gumman med nålar in under huden. Testet kallas för BAER hörseltest.

Signes resultat. På en hund som hade haft normal hörsel så hade de här kurvorna gått över nästan hela rutade fältet, men som ni ser så blev Signes nästan som ett rakt streck.

På väg hem ♥

Signe har inte alltid varit döv utan det är något som har kommit på senare tid, så vi får helt enkelt lära om oss lite och hitta på nya sätt som gör att kommunikationen funkar mellan oss.

Titta bara på de små tassarna! Och läpparna och ögonen! Åååh. Kärleken!

I dag har vi varit och tränat agility. Gud vad det är kuuuul! Det tycker både jag och Signe :) Hade velat gå en kurs så att man lärde sig lite regler och sånt också.

Nu ska jag ut och promenera min trötta gumma och sen ska jag se ett avsnitt Hart of Dixie. Jag är besatt i en serie…. IGEN!!

Så var det vardag här igen fastän det är lördag. M for tillbaka till Luleå i dag så nu blev det trist igen. Fast vi ses nog redan till helgen, så det ska nog gå fint det här med :)

När han har varit här så har vi varit ute och käkat och gått på bio, sen har vi varit på musik quiz på Pipes, hälsat på vänner och i går hade jag och två av mina klasskompisar födelsedagskalas för oss, då vi fyllt år i augusti och september. Det var himla mysigt! Och roligt att få ta med M så att han får träffa mina Umeåvänner lite mera. Jag fick den här orkidén på bilden, te, kakor, en jättegullig Linnéa-tavla (måste visa sen) och ett prova på-abonnemang med GLOSSY BOX! Woooho! Det ska bli jättekul :) Ska dock vänta med att beställa den eftersom vi åker till staterna snart och då hinner jag bara få ett paket innan dess.

Efter att jag kört M till bussen i dag så stack jag iväg till en veterinärklinik och köpte ett foder till Signe. Jag har nog inte berättat det, men hon har haft lite magproblem till och från och då vi var i Spanien spydde hon och mådde dåligt så mamma tog henne till veterinären. Där fick hon magmedicin och ett specialfoder som hon skulle gå på ett tag. De hittade inget fel på henne, men magen blev bättre med fodret. Men nu senaste 1,5 veckan så har jag liksom fasat ut det fodret och tänkte ersätta med hennes gamla (som är för känsliga magar och innehåller lite spannmål), men så i natt ville hon gå ut vid 4-tiden vilket inte är ett gott tecken. När jag gick ut med henne ville hon som bara äta gräs och när hon gör sådär så är det för att hon liksom mår illa, vilket jag förstår, är för att magen är ”tom” (fast hon har tillgång till mat såklart). Då får jag lura i henne lite mat så brukar det bli bättre. Men jag kände bara direkt att nej, hon måste få gå på det här veterinärfodret ett tag till, om nu inte hela livet till och med.

MEN! Problemet med veterinärfoder är att de bara går att köpa på veterinärstationer och att de flesta sådana inte har öppet på lördagar. Skrev i ett hundforum för Umeå på FB och frågade om ngn hade lite av det fodret hemma, men då fick jag tipset om en klinik som har öppet lördagar. Vilken grej! Så himla bra. Himla synd bara att de bara hade gigantiska fodersäckar, så jag gick därifrån sen 600:- fattigare… Men vad gör man inte för sina små hjärtan?

Nu ska jag ta med mig Signe och åka iväg till Angie och kolla på film. Hoppas ni får en fin kväll ni med. kram!

I dag har jag hämtat ut en namnbricka till Signe som jag beställt från Djurmagazinet. Den kostade bara 59:- och det är ju en himla bra och billig försäkring om Signe någon gång (gud förbjude) skulle springa bort. Jag har själv tagit hand om totalt fyra (!) bortsprungna hundar genom livet och ingen av dem har haft något telefonnummer på halsbandet så att jag kunnat ringa ägaren på en gång. Istället har jag fått gå via polisen och ibland tar det väääääldigt lång tid.

Nu hoppas jag att om Signe någon gång skulle komma bort (gud förbjude!!!), så ringer de direkt till mig eller M då våra nummer står på baksidan av brickan.

En superbillig försäkring till din hund! Har du inte skaffat någon så gör det NU! Man kan ju även beställa sådana här att ha på sitt bagage när man reser eller på något annat viktigt.

Så, det var dagens supertips från mig :)

Hon såg ut att må så himla gott där hon låg med läpparna som bara flöööt ut så jag var bara tvungen att ta fram kameran.

Tror ni att det finns några bilder på Signe på datorn? ;)

Jag slutar aldrig få de där söt-hund-attackerna av henne. Jag blir liksom inte mätt på hennes söthet. Så den här bilden är ju bara gulli-gulli-gull!

Mobilbilder från den första tiden, maj-augusti 2009.

Vi har finbesök här hemma i Umeå minsann! Ting är här tills på torsdag :) Roligt, tycker vi!

Att bara gå och gå på promenaderna kan ju bli lite långtråkigt i längden, kanske särskilt för din hund. Jag brukar försöka att hitta på lite olika aktiviteter åt Signe när vi är ute för att hon ska få klura lite och aktivera hennes sinnen. Särskilt en dag som denna, då jag är sjuk och inte orkar med några långa promenader, så passar det perfekt.

Tänkte att jag skulle berätta några av de enkla grejerna som vi brukar hitta på, så kanske vi kan inspirera någon att prova samma. Och inspirera gärna mig med era aktiverings-tips :) Vad brukar ni hitta på?

Oavsett om man går i skogen eller längs cykelvägar så finns det massor av saker man kan använda sig av, om man bara tittar lite :) I skogen brukar jag be Signe hoppa upp på stora stenar, balansera på och hoppa över stockar. Man kan lika gärna använda parkbänkar och sådana där cementklumpar som är till för att förhindra biltrafik på cykelvägar. Fantasin sätter gränserna ;) Signe tycker att det är jätteroligt att få uppdrag och särskilt allt beröm som hon får efteråt :D

Man kan också gömma godis i snåret/gräset som hon får leta efter genom att använda nosen så som på bild nr. 3 (en jättebra övning för Signe som gärna använder ögonen istället) eller så pillar man in godis i en trädstam som på bild nr. 1 :)

Har man möjlighet, kanske lättast om man är två, så kan man ju leka kurragömma också. Och när hunden hittar dig så får den maaaassssooor med beröm! Det är lite av det som vi brukar göra förutom allmänlydnad och så. Vi håller inte på såhär varje promenad, men en hund som får tänka och klura blir en trött hund och en trött hund är en nöjd hund och det är ju så vi vill ha det :)