Jag har ju hintat lite om att det kommer att hända en hel del framöver här och faktum är att jag ska flytta. Det är ganska mycket blandade känslor över det här och det som känns jobbigast är ju såklart att min älskade M blir kvar här hemma i Luleå.

Ni som har följt mig genom åren och ni som känner mig privat, vet ju att det har varit väldigt mycket fram och tillbaka. Mycket velande, funderingar och jagvetintevadjagvill. Bildjournalist? Tv-producent? Nyhetsankare? Sjuksköterska? Veterinär? Den där gåtan om vad man ska göra av sitt liv, som vissa verkar lösa så enkelt, har liksom inte varit det för mig. Hela tiden har jag velat så mycket, men jag har inte vetat vad. Så efter att jag hade hoppat av sjuksköterskeprogrammet så bestämde jag mig för att ta det lite lugnt, andas och jobba ett tag istället istället för att stressa fram det rätta svaret som jag inte hade.

Och så blev det. Jag började jobba på maxi och var jätteglad över att få jobba och det var skönt att inte behöva tänka så mycket på framtiden. Men så kom allting ikapp mig till slut och i höstas fick jag en down-period och kände bara att jag måste förändra mitt liv! Allt kändes dåligt och jag ville bara bort från den platsen jag stod på. Och så kom alla framtidsfunderingar fram igen. Vad vill jag egentligen göra?

Veterinär har ju stått högt upp på listan, men det är ju omöjligt att komma in och om jag hade kommit in, hade jag haft orken att plugga 5,5 år till? Nja. Så mycket vill jag det inte. Började dock kika närmare på Psykologprogrammet som alltid varit lite intressant och där och just då kände jag ju det; det är det här jag vill göra. Och ni kan förstå uppgivenheten och sorgen över att känna att även denna vägen var omöjlig för mig att gå. Eller omöjligt är ju ingenting, men ska jag lägga några terminer på komvux för att sedan kanske komma in? Det går ju bara inte. Eller åka till Island och plugga i flera år? Jag kan inte.

För att må bra så känner jag att jag måste gå framåt, vilket jag inte gör just nu. Därför krävs en förändring och med tanke på att psykologprogrammet är en dröm som får vara just en dröm, så tar jag tag i verkligheten istället. Lite så. Samtidigt så känns det inte riktigt som att jag kompromissar särskilt mycket, då den delen av psykolog-biten som jag vill åt går att nå på andra sätt. Och så får det bli. Även om det nog alltid kommer att kännas lite i hjärtat att det aldrig blev psykologprogrammet för mig.

Därför ska jag flytta till Umeå och läsa på socionomprogrammet för att sedan vidareutbilda mig mot KBT-terapeut. Det är ju samtalsdelen jag vill åt och som KBT-terapeut får jag ju det! Samtidigt som jag inte kommer att arbeta med de absolut tyngsta patienterna och där jag får ett yrke som jag kan starta eget inom.

Ett litet kontor på gården där jag kan ha min praktik. Vet ni, jag tycker att det låter riktigt bra.

Det som jag är mest rädd för just nu är dock att jag ska tappa motivationen under studierna. Jag har ju trots allt redan pluggat i sammanlagt tre år och nu är det alltså tre och ett halvt år till! Ska jag vara ärlig så känns ju inte alls alla kurserna på socionomprogrammet som något för mig, men vad ska man göra? Allting kan ju inte vara roligt jämt. Och nu har jag bestämt mig för att jag kör på det här. Det som är läskigt är ju att jag inte kan ångra mig någon till gång nu, jag har liksom förbrukat mina hoppa av-chanser, så jag måste gå färdigt det här.

Om jag är rädd för motivationsbrist så känner jag mig ledsen över att lämna M. Jag vill ju vara med honom. Vi vill ju vara med varandra. Fast båda två vet ju att om jag inte gör det här så hamnar liksom våra liv i något slags paus-läge där vi inte kan gå framåt. Vi kan inte köpa hus (för jag ska åka och plugga nångång) och vi kan inte skaffa barn (för jag ska åka och plugga nångång). Det är liksom det här vi båda väntar på; att jag ska hitta min väg och gå den för att sedan kunna gå tillsammans med honom. Det är så himla viktigt att vara lycklig i sig själv för att kunna vara lycklig fullt ut med någon annan, och just nu är jag ju inte nöjd med min situation. Så. Jag gör någonting åt det.

Egentligen hade jag velat läsa i Uppsala då jag är så förälskad i den staden, men jag kom inte in trots att jag har bra betyg. Alla intag har blivit så jäkla höga alltså.. Nåja. Umeå känner jag mig inte alls lika peppad på som stad, men fördelen är ju att det bara är 30 mil till Luleå vilket gör att jag kan åka hem varje helg om jag skulle känna för det.

Det blir bra det här, kom igen och peppa mig nu! Säg till mig att 3,5 år utan M går fort och att jag kommer bli en kick ass-terapeut (alltså en bra sådan och ingen som sparkar sina patienter..). Och att om det blir jobbigt att vara ifrån varandra kan jag ta uppehåll och komma tillbaka till Luleå för att sedan vänta på att M får jobb någon annanstans där jag kan fortsätta läsa.

Det blir bra det här. Men usch vad mitt hjärta gråter när jag tänker på att lämna M :'(

Även fast det kommer att bli jobbigt med Signe helt själv, så är jag så himla glad över att ha henne med. Dessutom känner jag några i Umeå så helt ensam blir jag ju inte. Fast jag är lite nervös; tänk om jag inte hittar någon vän i klassen?

För några dagar sedan så var det ju dags att söka till höstens alla utbildningar. Så här ser min lista ut och som ni ser är jag rätt sugen på psykologprogrammet, haha. Jag kommer ju dock inte att komma in, tyvärr, eftersom intaget ligger på omkring 1,8 på högskoleprovet. Den största men ändå pyttepyttelilla chansen ligger väl på psykologprogrammet i Växjö, som startar för första gången till hösten och då KAN intaget vara lite lägre. Men kommer jag inte in så får det bli socionomprogrammet i stället, om jag nu börjar plugga till hösten. Den som lever och läser bloggen får se ;)

tjohoo… nu har vi kommit fram i Pueblo i Colorado. Svensk tid är klockan kring fem och det var då jag steg upp imorse, så vi har rest i ett dygn. Rätt segt! Här är klockan bara nio men vi tänkte gå och lägga oss nu ändå. Resan har i alla fall gått bra. Nio timmar till Chicago och sedan två timmar till Colorado och sedan ytterligare två i våran hyrbil ut till Pueblo. Det var roligt att komma ut på de stora vägarna (fler filer än två, så att säga) och stackars pappa fick lyssna på hiphop i bilen. Är man i USA, så är man ;) Satt där och tänkte på att det hade varit sjukt kul att bo i USA ett år, men för att göra vaddå? Sen somnade jag och sov som en gris, så jag kom inte längre i de planerna.. ;)

Dagarna innan jag for så var det rätt mycket. I torsdags var jag ju i skolan hela dagen och sände, som sagt. Här är John, Haida och jag i soffan och Karro fixar med scenografin i bakgrunden :)

I fredags fick ju Signe operera sig och allt hade gått bra, men det var en trött tjej hela dagen sen. Här ligger hon i min famn och fryyyyser (de blir frusna efter att ha varit sövda) så jag fick värma henne. Gogumman! På lördagen var hon sitt vanliga pigga jag igen. Skönt! :) Medans Signe var på operationsborted så fixade jag min utväxt och klippte mig hos frissan. Sååå skönt det med :)

På lördagen jobbade jag hela dagen och direkt efter att jag slutat så var det bara att snabbt åka hem och bättra på sminket lite och sen iväg på tjejmiddag och utgång! Jag kom dock inte längre än till invit då kön till Allstar var så lång att jag gav upp. Här är jag och Stina på Invit. Det var i alla fall en supertrevlig kväll. Roligt att träffa tjejerna!

Nu ska jag krypa ner i sängen och oj vad jag ska sova! :) natti/godmorgon

I dag har vi varit i Piteå och hämtat kamera och sedan tillbaka till Luleå för att besöka Tassa in och filma till ett reportage. Vi var lite ringrostiga efter lovet, men det blev nog bra! Dit måste jag ta med mig Signe någon gång och fika :)

Den här bilden talar nog sitt tydliga språk: nu är Signe less på att läsa bloggar. Jag ska vara en snäll matte och göra henne till viljes och lägga mig i soffan för en liten tuppis. Helt och hållet för hennes skull, alltså… ;)

I dag har vi då haft våran sändning på skolan. Det var skoj och gick faktiskt jättebra! ”Det blir svårt att toppa det här”, var i alla fall lärarens kommentar :) Ang. min roll som programledare (tillsammans med Eddie) så vet jag inte hur det gick då jag inte har sett sändningen själv. Men de andra sa i alla fall att det såg bra ut och det kändes bra :) Yeah! Nästa fredag får vi se hur det blev…

Nu kom Minna och Egil hit så jag ska kila ner och säga hej och gulla lite med bebis :)

I dagarna tre har jag och josefin planerat, filmat och redigerat ett skolarbete. Nu är vi klara och det känns såå skönt :) Då får vi extra lång helg!

Studion vi filmade i först

Jag – framför kameran, som programledare

Och så bakom kameran!

När vi for till skolan i morse var det såå vackert ute! Hur kan man inte älska vintern när det ser ut såhär? (För övrigt, lite roligt alla ni som reagerade på att vi har snö i inlägget en bit ner. Det är ju ändå mitten på November och med tanke på det så har vi pyttelite snö! Tycker i alla fall vi här uppe :))

Det har varit fullt upp den här veckan! Och i går kom både min och M’s systrar till Luleå, så det blir en massa häng i helgen. Busy busy, men det är ju trevligt :)

I dag efter skolan så kom pappa & Lisa och hämtade upp mig, M & Signe här hemma för att åka hem till dem och äta middag. På väg dit for vi förbi Byggmax och kollade på lite golv, väggar och tak. Vi ska nämligen fixa iordning ett av rummen i källaren. Det kommer att bli supersnyggt, men shiet vad svårt att välja vilka material man ska ha!

I kväll har jag, Lisa & Kristina kollat på en väldigt bra film (som jag inte kommer ihåg vad den hette! men ehm… se den ;)). Nu ska jag tvinga M att se på mammas pojkar, hehe…

Fika med Josse på roasters. Planerade inför filmningen och drack godaste varma chokladen med grädde. Yummie!

Efter fikat letade jag gula strumpor över halva staden innan jag mötte upp M som också varit på fikadate. Gick till synsam för att hämta ut linser (som jag har slut) men tji fick jag! Jag fick inga linser för mitt recept har gått ut! Så jag måste ta en ny synkoll och det kostar ju 500kr extra. Toppen! Hann i alla fall prova några bågar medans jag väntade och snygg blev jag! :) Jag måste köpa nya glasögon också för mina är jättegamla och hjälper knappt för blindstyret. M kunde också roa sig under tiden…

I kväll har jag & Josse varit och filmat heela kvällen. Fyra timmar tog det..puuh! Hoppas att det blir bra sen då.

Nu är det sovadags. puss!

Underifrån har aldrig varit min vinkel.

I dag fick vi åka tidigare till skolan för att vi skulle lämna igen en kamera som jag & Olle lånade i går för att filma till en skoluppgift. Om man lånar grejer så ska dom vara inne klockan 8:30 morgonen efter men vi som är från Luleå åker ju buss och våran buss är inte i Piteå förrän 8:45. Då frågade jag i går om det var okej att vi kom en kvart senare eftersom bussen inte kommer tidigare. Men nä, det var inte okej. Och jag blir så less! Vad spelar 15 minuter för roll för dem? Det var liksom inget snack, kommer vi en kvart senare så får vi böta 100:-…. Och vi som bor i Luleå får ju ändå åka extra svängar till Piteå (12 mil fram och tillbaka) bara för att kunna låna en kamera från första början. ORKA vara så jävla osammarbetsvilliga. Liksom nu är situationen så här: vi bor i Luleå och läget är mera komplicerat för oss – varför kan vi inte få dispans på 15 minuter de få gångerna vi lånar en kamera? Och om vi ska ta en tidigare buss så blir det 45 minuter tidigare på morgonen… AHHHHRGH!

Nåja. Jag har redan retat upp mig på detta (och andra skitregler) tidigare i dag så nu ska jag lugna mig…

I dag var vi i alla fall på skolan hela dagen och redigerade den här skoluppgiften som vi filmade i går. Och det gick…skit! Usch, jag hade noll inspiration och hann inte alls få till en bra film på de klipp vi hade innan vi skulle åka hem. Känns ju väldigt tråkigt att behöva visa upp något för klassen i morgon som jag inte är nöjd med.

Eftersom jag varit borta hela dagen i dag och M är ute på äventyr så har Signe fått vara med ”morfar” hela dagen. Jag var lite orolig att hon inte skulle sköta sig (hon blir alltid mycket mera..hm… ”livlig” när hon är någon annanstans än hemma) men det har gått bra! Efter skolan så for jag hit till mamma och pappa, där jag är nu och ska sova i natt, för att få pussa på min tjej och avlasta pappa från hundvaktandet. I morgon är det skola igen hela dagen och på kvällen blir det fest, så Signe stannar här i morgon med. Tur att jag har mina nära och kära som ställer upp när det kniper!

En hel dag i morgon utan mitt hjärta och jag kommer sakna henne!

Nu ska jag snart krypa ner i sängen faktiskt. Lite konstigt att sova ”hemma” och inte i sin egen säng hemma ;) T’änkte gå upp tidigt i morgon så att jag hinner duscha och tvätta håret innan skolan. Vi kommer hem från skolan så sent i morgon så jag hinner inte det då. Full rulle hela dagen men det blir skoj :)

I dag har jag träffat min nya klass, och vet ni? Det gick bra. Jag är nog äldst i klassen och medelåldern är kring 20, men alla verkar trevliga och vi är fem stycken från Luleå som kommer pendla tillsammans. Det är ju perfekt!

Men jag måste säga att nollningen mera känns som ett nödvändigt ont just nu. Jag tycker inte att det är sådär jättekul för tredje gången… Fast å andra sidan så hade jag nog inte gillat sådan här nollning vilken gång i ordningen det än var. Phösare som springer runt med mantlar och solglasögon…ja, ni fattar. Inte min grej i alla fall.

Tipptopp! (Jag ser ut som en fisk!)

Jag har räknat på det lite och faktum är att det här faktiskt blir min åttonde klass. Lågstadieklassen, högstadieklassen, första gymnasieklassen, andra gymnasieklassen, Uppsalaklassen, bildjournalistikklassen, sjuksköterskeklassen och nu TVklassen. Åtta olika klasser. Och ändå säger jag ”jag ska åka in till stan och träffa några från klassen” och antar att folk ska förstå.

Very well. Nu ska jag packa väskan och mysa med min gumma. I morgon efter skolan åker jag, M, Signe, Lisa & Viktor till våran stuga i Övik över helgen. Det ska bli helmys :)

I går var en väldigt rolig dag på skolan, för en gångs skull. Vi fick börja dagen med att ge varandra intramuskulära injektioner. Då får man gå in lite djupare än t.ex. som de subcutana injektionerna som vi gav varandra i går då man bara sticker in sprutan i fettet. Men nu skulle vi förbi fettet och in i muskeln. Läskigt lång spruta faktiskt… Först övade vi på sådana där dockor innan vi fick sticka varandra. Det var mer skakigt att ge än att få :) Men det gick bra ändå.

Efter lunch tog vi först kappiläraprover innan det var dags för vanliga blodprov… Det var jag mest nervös över, men det gick superbra! Jag var grym :) Först övade vi på en skumgummigrej innan jag gjorde det på riktigt på Rebecca. Jäkligt kul faktiskt och vi lärde oss massor. Nu blir det roligt att åka ut på praktiken och få sticka riktiga patienter :)

Nu är det frukostdags och sen ska jag tåga iväg till vårdcentralen. puss på er

Jag antar att det är många som känner igen sig. Kaffe, godis och tusen papper; tentaplugg. I dag skrev jag först en tenta på morgonen och sedan har vi suttit och pluggat till torsdagens tenta från klockan tio. Klockan 19:37 så satte jag mig i bilen på väg hem. En lång dag alltså!

Nu ska jag äta någon sorts middag och städa upp här hemma lite innan Desperate. Baby kommer hem i kväll efter en vecka i Sthlm/Uppsala, så det blir myys!♥

Någon annan som också är på myshumör är Allan. Jag har ju inte varit hemma på hela dagen så nu ligger han på mina armar och spinner :) purr purr purr. Guud vilken mysig kisse!

Ni får ursäkta kassa uppdateringar nu & ett tag framöver. Jag sitter med ansiktet i böckerna mest hela tiden & har jag tid över så är det inte bloggen som får den.

Wish me luck på alla tusentals tentor!

& jag hoppas verkligen att ni har lite roligare än mig :) puss