Lite nostalgiskt att jag i dag hade det sista momenten på skolan i den här utbildningen. I morgon ska jag skriva en hemtenta men efter den så är jag helt klar. Det ska firas med själva examen på fredag, lunch med familj efteråt och sen middag med tjejerna. På lördag tar jag och Melonen in på hotell och går sen på sittning med klassen. Tjoho tjohej!


IMG_8577-1.JPG

IMG_8576-0.JPG

IMG_8575-0.JPG

  1. 14 jan 2015 · 6:50 e mAngie

    Kan knappt tro att vi är här nu!! 3,5 år senare, ja jösses va duktiga vi har varit å va roligt vi har haft tillsammans! Puss <3

  2. 22 mar 2015 · 3:37 e m21-åriga funderaren

    Tänkte be dig om ett litet ”önske-inlägg” då jag har en väldigt fet/bred fråga. ;) :D

    Jag undrar om du kan du berätta lite om socionomprogrammet? Hittade du ”rätt” direkt eller har du varit inne på andra vägar tidigare? Vad gjorde att du valde att bli just socionom?

    Jag är världens mest ambivalenta människa. Jag har varit inne på att börja plugga personalvetarprogrammet, lärare, sociologi, och juristprogrammet. (Jurist mest för att det är ett välbetalt statusjobb, inte nödvändigtvis för att ämnet väcker ett brinnande intresse för min del, haha…Sedan ligger jag juuust på gränsen för att lyckas ta mig in.)

    Vad som lockar mig till socionom är att jag tycker att det verkar vara en oerhört intressant utbildning, med många givande och spännande kurser. (Dessutom verkar en socionomexamen väga tyngre än exempelvis en beteendevetarexamen/sociologi inom många yrken.)

    Jag skulle vilja bli skolkurator i sinom tid. MEN jag har målat upp en bild av att kuratorsjobben är väldigt svåra att få, att det nästan är en omöjlighet. Har även fått för mig att de människor man möter i socionomyrket ENDAST är nedgångna, trasiga stackare, och att man får utstå massor av hot och så vidare. Att det sammanfattningsvis är supertungt arbete psykiskt. Jag vill ha ett yrke där man känner att man ändå gör skillnad, och att det kommer både ljusglimtar och uppskattning också. Dock tror jag att så länge man har kollegor och en arbetsgrupp bakom sig stöd så ger det mycket-men man kanske arbetar väldigt självständigt och i och med det är det ibland tungt och ensamt? Jag kanske låter totalt okunnig, men frågar man inget får man inget veta. ;)

    Jag vill gå en intressant utbildning som ger mig en bredd. Jag vill arbeta med människor, samtals-delen lockar mig mycket, och jag skulle gärna kombinera kontorsjobb/administrativa uppgifter med möten med människor. Är en person som ganska snabbt blir rastlös, och därför tror jag att det skulle vara bra för mig att plugga till något som öppnar många dörrar så man inte är så ”fast” i ett specifikt yrke på en specifik arbetsplats. Jag är inte sådär jättesugen på att arbeta kvällar och helger hela livet heller, och även om inte det är en jätteviktig aspekt så tåls det att tänkas på. Tänker att socionomer ofta har kontorstider, kanske…Beroende på förstås. :)

    Jag är så velig och skulle verkligen uppskatta att få höra lite tankar från din sida. Hur känns det nu när du börjat arbeta? Är lönen ok? (Är viktigare att trivas och känna att det man gör är meningsfullt-MEN givetvis är ändå lönen en viktig del.) Trivdes du på Umeå universitet? (Är där jag tänkt plugga). Var det svårt att få jobb efteråt?

    TELL ME EVERYTHING, haha! =)

  3. 28 mar 2015 · 9:18 f mJunitjej

    Ett stort grattis till dig!

  4. 14 apr 2015 · 10:57 f mLinnéa

    Men hej! Åh vilken rolig fråga. Hade velat svara med en hel novell! Men jag hinner inte det just nu och jag förstår att sista ansökningsdagen för högskola/universitet är nu i dagarna?
    Därför kommer nu först bara ett kort svar:
    1. Jurist är inte för dig! :) Välj inte yrke utefter status. Status kanske är viktigt för dig just nu, men i längden? Nej.
    2. Socionom smäller högre än beteendevetare och socionom är en väldigt bred utbildning. Vill du dessutom kanske gå mot kurator är det den vägen du måste gå.
    3. Trist att du har en sådan ”negativ” bild av socionomyrket. Att arbeta som socionom handlar ju allt som oftast att möta människor i kris och människor i behov av stöd och hjälp. På vissa arbetsplatser förkommer hot, detta rapporteras det om, men är inget som tillhör vardagen för de flesta. Många av ”socionomjobben” kan vara ”tunga”, och det är viktigt att vara ärlig mot sig själv på jobbet. Hur känns det här för mig? Jag har alltid trott att jag skulle få svårt att inte ta med jobbet hem, men det går faktiskt. Jag bryr mig innerligt om mina patienter på jobbet och visst tänker jag på dem hemma ibland, men det är inget som tar över mitt privata liv om jag säger så. Det går bra. Jag älskar mitt jobb. Dina tankar kring en bra arbetsgrupp stämmer och gör mycket skillnad. Socionomer är ju i regel väldigt fina och förstående människor som är roliga och bra att ha som arbetskamrater ;)
    4. När du beskriver hur du vill arbeta och studera tycker jag att socionom verkar helt perfekt för dig. Sen kan en utbildning vara tråkig ibland fastän jobbet är roligt. Det är liksom så och det får man ta.
    5. Lönen är inte den bästa, men det jobbar vi på! Kring 23-29 000 ligger min och mina kompisars löner på som utexad just nu.
    6. Jag fick jobb innan examen, mitt drömjobb som kurator till och med. Jag har haft tur men de flesta av mina studiekompisar har faktiskt fått jobb. Fördelen med socionom är ju att det är lätt att byta inriktning sen om en blir less på en viss sak så drömjobbet behöver ju inte komma medsamma.
    7. Umeå Universitet tycker jag var helt okej. Är glad att jag studerade där.
    8. Herregud, det blev ju typ en novell det här ändå. Haha.

    Lycka till med ditt val! Kom ihåg att försöka lyssna till ditt hjärta. Vad brinner du för? Vad är viktigt för dig? Arbetstider? Lön? Yrket i sig? En bred utbildning? Vad andra tycker och tänker om ditt yrkesval eller att följa dina egna tankar och känslor?

    Ses i socionomsvängen ;)

Tyck till